Snart är dokusåpan finkultur

Några trappor upp ligger prins Philip utsträckt i sitt rum och pillar lite förstrött på sin senaste tatuering, samtidigt som han beundrar grafittin på väggarna. Madeleine sitter hopkrupen i teverummet och slevar i sig hämtkäk framför "Baren" avsnitt nummer 482, och Victoria är på scoutträff.

I biblioteket sitter Stig Larsson i sin nya hockeyfrilla och läser högt ur Harry Potter för drottning Silvia.

Vem kan avgöra skillnaden mellan "finkultur" och "fulkultur"? Kan vi ens dela in kulturen i dessa två kategorier? Om vi kan det - vad skiljer dem åt?

Fulkultur: Är fulkultur populärkultur och är i så fall det som är populärt fult? Och vad säger vi då om musikaler eller operetter som tillhör populärkulturen - till skillnad mot Dramatenteater och opera som tillhör finkulturen?

Finkultur: Ej populärkultur, det vill säga ointressant för den stora massan. Med hänsyn till resonemanget ovan.

Fulkultur: Lägger vi avantgardekultur här? Avantgardekultur kan faktiskt vara någon obskyr teater på Skeppsholmen eller någon stollig konstnär som gör ett utspel.

Finkultur: Eller lägger vi avantgardekultur här, och låtsas att vi tillhör dem som begriper?

Fulkultur: Är enkel kultur fulkultur? Exempelvis en vallsång från bergen i fjällen?

Finkultur: Komplicerad och komplex kultur - är den fin eller kanske vräkig?

Fulkultur: Är folkmusik folklig och därmed fulkultur? Eller är rentav folkmusik detsamma som populärmusik/popmusik/Britney Spears.

Finkultur: Är folkmusik finkultur eftersom den spelas av allt färre? Eller är folkmusik fulkultur som i resonemanget ovan?

Kan det vara så att det finns fin och fulkultur i allt, i alla genrer? "Robinson" är finkultur och "Baren" är fulkultur, "Pokemon" är finkultur och "Digimon" är fulkultur", Steinbeck "Riddarna kring Dannys bord" finkultur och Lundells "Jack" fulkultur? Filmen "Bridget Jones dagbok" fulkultur och den kommande amerikanska versionen jävligt ful fulkultur?

Jag tycker att vi kan använda benämningarna finkultur respektive fulkultur - av en anledning - att språket förändras. Men vi kan bara använda orden om vi har förståelse för olika uppfattning om innebörden.

Vad är överhuvudtaget kultur? Kultur som ord, härstammar från grekiskans "Cultiva" som betyder odla och odling. Inom kulturvetenskapen nämns tre definitioner; kultur i form av "odling av gröda", kultur i form av "etniska seder och bruk" och kultur i form av "att odla kunskap".

Går det att kategorisera de olika värderande kulturbegreppen som fin/ful/skräp/elit/etcetera-kultur? Är det det antropologer och etnologer, konst- och litteraturvetare gör? Är det de som bestämmer? Ska vi kanske fråga psykologer och pedagoger om kultur?

Finkultur respektive fulkultur
Finkultur är enligt Nationalencyklopedin "kulturen hos bildade eller borgerliga samhällsskikt".

Vi talar om två olika uttryck: finkultur som konstkultur, eller finkultur som institutionskultur. Motsatsen till konstkultur skulle då vara underhållningskultur, och motsatsen till institutionskultur skulle vara oetablerad kultur. De flesta verkar förknippa finkultur med institutionskultur. Det vill säga att traditionsenligt hålla fast vid, och strikt följa de regler som finns för opera, teater etcetera. På så sätt kan vi säga att finkulturen är stillastående, outvecklande och statisk medan fulkulturen å andra sidan är vild, utvecklande och framåtsträvande.

En annan uppfattning är att finkulturen är "bättre" kultur - mer krävande, mer sofistikerad. Är Bach bättre än Tomas Ledin eller är det en smaksak, eller är de båda helt enkelt barn av sin tid och tål att jämföras ur det perspektivet? Självfallet innehåller olika verk olika svårighetsgrad men är det ena bättre respektive sämre kultur?

Är kultur fulkultur om den låter mottagaren vara passiv? Om jag kan ta den till mig utan ansträngning, eller om den inte berör mig, om den finns där utan att jag tänker på den?

Kräver finkulturen högre utbildning från sina betraktare för att kunna förstås fullt ut? Är finkultur god smak och fulkultur dålig smak?

Kulturen har blivit en klassfråga. Den kultur det sociala "mitten- och lägre skiktet" kan hänvisas till blir fulkultur. Så då är Bingolotto och hiphop fulkultur? Håller vi fortfarande fast vid att fantasi och verklighetsflykt se exempelvis till litteraturen är dåligt och realism och samhällsfrågor är bra? Men så är det väl så, att det sociala "övre skiktet" finner en tjusning i det som det absoluta "bottenskiktet", det vill säga skurkar och banditer, hänger sig åt och anammar dess kultur så småningom. Som till exempel med jazz.

Är finkultur elitism och bakåtsträvande? Och ingen vill beskyllas för att vara bakåtsträvare, och det är väl därför finkultur innehåller modern konst.

Är finkulturen ett förhållningssätt hellre än en viss kultur? Förtryckande? Och i så fall gäller det även fulkulturen? David Bowie är bättre än George Michael. Och är det ett förhållningssätt kan vi inte längre använda begreppen finkultur och fulkultur, då de i så fall tappat sin innebörd och betydelse.

Vad är det som skiljer fin- och fulkultur åt?
Jag tycker, att det som är hållbart under lång tid, under flera generationer, är finkultur. Men all finkultur är ändå tidsbegränsad och föränderlig. Dagens fulkultur är snabbt kommen och snabbt förgången.

Vi skulle kunna tycka, att det är upp till var och en, upp till varje individs personliga erfarenhet och referensram att bestämma vad som skiljer den fina kulturen åt från den fula.

Men genom att se till de verk som är av intresse genom långa tider, tycker jag att definitionen är riktig, vilket leder till att försök att definiera fin- kontra fulkultur inte är eller kan bli annat än rena spekulationer. Enligt mitt resonemangs finkultur, var finkulturen i regel fulkultur när det begav sig. Det gäller dramatik såväl som litteratur. Så dagens fulkultur, såsom dokusåpor, kan upplevas som finkultur om hundra år.

Ytterligare en aspekt, som i sig är ett helt ämne, är vilket perspektiv vi har. Vi tenderar alltid att tänka utifrån vår egen kultur och betrakta andra kulturer genom vår kultur. Det vi ser som fin- eller fulkultur är naturligtvis ur vårt kulturella perspektiv. Detsamma gäller alltså inte för det japanska folket. Vilket med eftertanke innebär att genom att ta till oss ordet fulkultur, minskar vi perspektiven till att endast bestå av ett etnocentriskt tänkande. Så egentligen borde jag kanske radera hela min påbörjade diskussion, men det gör jag inte - jag tror vi kan hantera debatten med vår kulturella ögonbindel, om vi är medvetna om att vi bär den.

Av Camilla Harrskog 09 nov 2001 13:43