Livet - av och med Jonas Gardell

Det första budskapet glider förbi längs ljustavlan som sänkts ner ovanför den rundade scenen på Cirkus i Stockholm. Det är fullsatt och kändisarna strosar in sist av alla. Kanske för att synas eller visa på hur viktiga dom är. Marks entré är stilfull och efter ett varmt kramkalas tar även han plats, för pojkvännens föreställning.

Vilket uppträdande han och alla andra människor på Cirkus bjuds på denna sena oktober afton. Regnet utanför känns vida avlägset när Jonas drar igång. Höstrusket sveper bort lika fort som det gjorde entré.

Det hängde i luften, tidningarna hade höjt showen. Det skulle bli något alldeles extra. Det visste jag. Men jag andade inte detta. Vilken genomtänkt och beundransvärd repertoar. Som en kock har Gardell blandat och kryddat perfekt för att det ska falla oss i smaken. En lysande föreställning med en fantastisk blandning av snack och sång, glädje och sorg, improvisationer och inövade drag och som alltid en strålande glad Gardell, som blandar humor och allvar på ett fullkomligt unikt sätt.

Eller snarare använder sig av humorn för att nå sin publik. Hans böcker är omtyckta just för deras personskildringar, svarta humor och vardaglighet. Dess värme, passion, tristess och tragik. Likaså var föreställningen på Cirkus, Ett potpurri av känslor och kloka ord som tillsammans lämnar djupa avtryck. En lysande komposition.

"Livet" bygger, eller kanske mer kom till, av att Jonas funnit den första bok han skrivit, på ett vindsförråd. Den hade han sju år gammal blygsamt nog döpt till livet. Två sidor lång och därefter tomma blad.

"I skolan bråkar dåm jemt, jag går i 1l, jag har inga kompisar..."

När Gardell satte upp denna föreställningen, är den tillägnad den 7-årig Jonas, för att visa på vad det blev av honom och att livet är ok.

Föreställningen varvas med finstämda visor, porriga reggaelåtar, schlagers och rockiga Gardell-dänger. Han berättar även om gud som nu gått från en svart lesbisk till en sparvliknande mentalsjuk kvinna som han själv mött och nekat pengar.

Vidare slängs träffsäkra kängor åt Göran Persson, homofober, Sundbyberg, Robinson, ungdomar och så vidare.

Publiken vid första raden bör vara medvetna om att ingen där framme sitter säkert. Jonas fann snabbt sin favorit, som han sa kom från Sundbyberg, där man alla behövde ett födelsebevis för att komma ihåg att man just det, var född.

Till favoritnumren hörde, när han läste högt ur en guide till Australien, eftersom Mark ville dit. "Om man stöter på en vithaj ska man inte gripas av panik."

Hans otroliga scenspråk och vana ger en otrolig komisk Touch till allt han säger och manifesterar. En riktig teaterapa.

Det märks på artister som njuter av sin publik och uppmärksamheten de får. Det syns om artisten älskar det den gör och detta gör Jonas Gardell.

Tjejerna i publiken fick också feedback när han propsade på att de blivit lurade.

"Det viktigaste är att man ska vara trevlig att ha i möblerade rum. Ledsen flickor ni har blivit lurade. Vill de ha något trevligt att ha i möblerade rum kan de skaffa en gardinuppsättning."

Gardells förmåga att tala direkt till sin publik är fantastisk. Kloka ord i varma humoristiska yllekoftor bärs gärna av en road publik. Särskilt när dom är gjorda av Jonas.

Han vet vad som tänder publiken, han kan alla knep. Blandar det inövade med väldigt roliga och träffsäkra improvisationer. Som när han skulle förklara för tonåringen längst fram vem Nelson Mandela var, ungefär som Robinson-Buba då.

Gardell är en lysande författare, en träffsäker och rolig samhällsförstå-sig-påare. En varm och engagerad människa som sticker ut och älskar detta. Hans uppmärksamhetsbehov och bekräftelse tycks inte ha några gränser och detta stör inte hans trogna publik. Han älskar oss, vi älskar honom. Jonas har sagt att det bästa han vet är att stå på scenen och få den där kontakten med sin publik.

Det märks att han gör det. En skickligare underhållare finns inte i Sverige. Många komiker kan glänsa och spexa. Ingen som Gardell. Ingen bemästrar köksredskapen som honom. Ingen kan krydda en föreställning och improvisera som honom. Därför älskar vi honom, därför har Jonas Gardell, fikusen som älskar att synas och höras blivit folkkär.

Myten om att Gardells shower ses av nästan enbart medelålderskvinnor kan vi nu kasta åt sidan. Det var lika mycket unga som gamla, män som kvinnor.

Nej, Gardell är en trollkarl. Som kan få publikens absoluta uppmärksamhet. Få dom skrika "Shut up and suck" eller sjunga afrikanska frihetssånger.

En trollkarl som förstummar och inspirerar. En man som vågar och vill säga sin publik någonting och som verkligen kan röra och beröra. Jag är berörd men det har jag varit sen "En komikers uppväxt".

Tack Jonas

Av Jens Larsen 09 nov 2001 09:17