Italienska för nybörjare

Italienska för nybörjare, dansk komedi i regi av Lone Scherfig. Det danska dogmakonceptet har nu fått en drottning och vilken drottning. Med filmen "Italienska för nybörjare" visar Lone Scherfig att dogmakonceptets klimax närmar sig.

Filmen och handlingen i sig är inte speciellt utbroderad eller unik men den alldagliga och gemytliga vardagen speglas här som aldrig tidigare skådats. Skådespelarna som många varit med i Taxa, den danska kritikerrosade tv-serien, där Scherfig skrivit manuskriptet, är lysande var för sig och tillsammans. Det syns tydligt att de fått otroligt mycket plats för sina roller och tillsammans karaktäriserat de väldigt speciella och levande människorna.

Filmens epicentrum är nybörjarkursen för italienska. Där möts de olika människorna till den minsta gemensamma nämnaren nämligen att de alla vill lära sig italienska. Genom denna mötespunkt binds flera livsöden ihop och intriger föds.

Hal-Finn, en bitter restaurangföreståndare som hellre skäller ut kunderna än serverar dem. Den blyga och vackra italienska köksan, den bortkomna melankoliske Jörgen Mortensen som arbetar på hotellet, en annan knutpunkt i filmen.

Till staden kommer den nya prästen, som ska vikariera för en annan, som tappat tron och misshandlat organisten. Prästen möts av en rad olika mångsidiga och nyanserade människor. Han får det genast hett i kyrkan med fyra påföljande begravningar däribland den medelhavseldige läraren för just nybörjarkursen.

Filmen följer även två systrars öde vars föräldrars död för dem samman. När människor möts och dött, prästen stadgat sig och lugnet infunnit sig avslutas den elegant i ett höstglatt Venedig. Det är platsen där filmen mynnar ut i en passionerad och stämningsfull symfoni!

Skådespelarna briljerar tillsammans och det märks tydligt att de arbetat ihop förut. Det är svårt att hylla enskilda människor när alla är så fantastiskt bra. Dogma-konceptet fungerar perfekt när man ser till filmens uppbyggnad och handling för den känns så naturtrogen att detta i princip kunde hända var som helst. Lars von Triers "Idioterna" och Thomas Vinterbergs "Festen" känns avlägsna då denna film tar upp livets små och bisarra bekymmer på ett humoristiskt och fantastiskt varmt sätt.

Den svarta humorn genomsyrar filmen men följer parallellt med den varma och glädjenärande tråden. Tillsammans blir dessa ett genialt sätt att tala till sin publik. Att humor biter har vi många gånger sett, men humorn inlindad i en varm yllekofta och med en del mörka och tänkvärda undertoner, är något vi allt för sällan får se.

Lone Scherfig har fört Dogma tekniken in i en ny era. I mer än 20 år har hon sysslat med film och blev själv tagen på sängen med den stora brak succén.
- Det var extremt. Jag hade hållit på i så många år och fick plötsligt enorm uppmärksamhet, säger hon i en intervju med Expressen.

Det som framhäver "Italienska för nybörjare", jämfört med andra dogmafilmer är den näst intill overkliga närvarokänslan. Gemytet och framförallt skådespelarnas ohämmade frihet att växa med och gestalta sina roller på det sätt de gör ger filmen en levande känsla som lätt berör.

Bilden av en gråmossig Bergman eller Kubrick som regisserar ända in i perfektum faller helt bort. Lone Scherfig berättar vidare i Expressens intervju att filmens manus omarbetades på inspelningsplats tack vare skådespelarnas improvisationer. Det du Bergman!

Filmens unika prägel på dogmaföreteelsen är inte svår att sia om, frågan är snarare om det går att göra en lika medmänsklig och pittoresk skildring igen, där det riktigt vardagliga gestaltas som om man själv vore där. Där trygghet och värme blandas med humor, sorg och tragik.

Filmen balanserar lite på just den tragiska biten, då det ibland känns som galghumorn blir för magstark i kontrast till de varma och levande människoskildringarna. De tragiska delarna kunde ha tonats ner eller omarbetats, så att de mer arbetade med värmen i filmen och inte emot. Å andra sidan blir det ljusa mer uppenbart med mörker i bakgrunden.

Trots detta har dansk film nått oanade höjder. Dogmafilmerna och då främst "Mifune" och "Italienska för nybörjare" men även vanliga filmer såsom "Bornholms eko", "I Kina käkar dom hundar" och "Blinkande lyktor", är bra bevis på att Danmarks filmklimat är stabilt med oanade högtryck.

Men den vackraste och varmaste blinkande lyktan just nu är Lone Scherfig och hennes suveräna "Italienska för nybörjare".

Av Jens Larsen 09 nov 2001 13:33