Är män färgblinda?

Bor i ett rosa hotellrum i Wellington.

Min sambo ska jobba haer i en vecka, det aer 60 mil ifraan daer vi normalt bor.

Naavael rummet har rosa vaeggar, rosa golv, rosa doerrkarmar och till och med staellningen foer teven som haenger paa vaeggen aer rosa.

Det enda som bryter av i rummet aer en svart teve och en vit telefon.

Min sambo som aer faergblind, ja inte paa riktigt utan bara som karlar brukar vara, han fraagar om rummet kanske aer aprikos. Fast han tvekade inte laengre naer rumsstaedarskans aprikosgula golden retreiver stack in sin nos genom uteplatsens doerr och vi kunde se den faergskillnad som blev. Rummet aer rosa!

Det aer som ett billigt hotellrum paa ett hotell daer man inte behover ha med sej saellskap utan kan bestaella saellskap via receptionen, om ni foerstaar vad jag menar. Min sambo fraagade nu: var aer dom laettfotade flickorna? Mitt svar blev, du har en barfota svenska paa rummet, raecker inte det?

Naer vi senare bestaellde in mat paa rummet sa hittade vi den svenska synden, servietterna paa brickan var roeda, svenskt julroeda. Vi skrattade foer det sag saa sjukt ut med ett rosa rum och en roed "julserviette".

Utsikten fraan rummet kan bara beskrivas som haenfoerande. Wellington ser ut som en jaesande ugnspannkaka taeckt av moerkgroena vaexter.

Staden aer byggd pa kullar och gatorna gaar upp och ner i backar genom staden. Maanga av husen staar saa taett att man undrar hur dom goer naer dom ska maalas.

En del hus har en samlingsadress i aatervaendsgator, typ Hill street 35 A-J. Man parkerar vid vaendplanen och faar ga flera minuter i vindlande trappor uppfoer kullarna foer att komma till husen. I en del vaelsituerades villor finns det privata linbanor som gaar fraan gatan och upp till entrén.

Maanga av husen i staden ser ut som om det skulle vara slumomraaden paa grund av hur taett husen staar och att det ser ut att vara av svensk sommarstuge-standard. Men dom behoever ju inte ha samma hoega standard paa husen som vi har i vaarat klimat och jag kan se paa husens traanga gator att det inte aer naagra fattiga som bor daer, daa jag ser maanga nya bilar.

Jag aaker ner till en av de vikar som stadens kullar mynnar ut i. Flygplatsen ligger alldeles intill och det aer sa vackert att sitta paa stranden och se flygplanen paa inflygning, de vackert moerkgroena kullarna med alla vackra hus med snickarglaedje paa och det vackert skiftande faergerna i havet utanfoer.

Jag aaker foerbi en maeklare och ser paa priserna foer husen inne i stan, jag kan gloemma att koepa ett hus haer, det aer dyrare aen jag tror.

Med ens svensk loen hade jag kunnat goera det, men jag har ingen svensk loen.

Wellington har ett relativt nytt museum som heter Te Papa. Jag har varit daer gaanger tidigare och under den haer vistelsen saa har jag inte tid att gaa dit. I museets entré saa finns det en stenkula, modell stoerre.

Den aer perfekt slipad och man kan rulla stenen foer att den aer saa vaelbalanserad trots sin storlek och alla besoekare staar daer och roer kulan.

Kulan aer av granit och kommer ifraan Svedala, naer jag gaar in i museet saa brukar jag saeja: hej kulan, paa svenska. Min sambo bara skrattar och ruskar paa huvudet.

Det finns en utstaellningsmonter med ett svenskt bolag 3 trappor upp i huset.

I montern fins bara 2-3 produkter och knappt naagon information alls, daaligt, fast saa gar det som det gaar med detta jaettestora svenska foeretag som det goer, sorgligt nog.

Jag har aktier i detta foeretag och hade nog sett att deras monter hade varit lite kaernfullare och med mera information, stolt rakryggad information. Vid mitt foersta besoek paa museet saa gick jag fram foer att se vad som fanns i denna svenska monter. Framfoer oss saa stod det ett par som pratade norska, en gutt och hans pige, baegge med ryggsaeckar.

Min sambo viskade: Vad pratar dom foer spraak? Foerstaar du vad dom saejer? Jag svarade jakande.

Han viskade daa: Varfoer pratar du inte med dom?

Jag pratar visserligen aldrig naagot skandinaviskt spraak daa jag aer haer eftersom jag inte kaenner en enda skandinav i Nya Zeeland, men det betyder inte att jag pratar med ett vilt fraemmenade par bara foer att dom aer norska.

Vid naesta monter saa staar det naagra australiensiska maenniskor framfoer oss, jag fraagar sambo om var dom kommer ifraan trots att jag hoer, han svarar att det aer aussie-boys, jag fraagar daa varfoer han inte pratar med dom. Jag faar daa en knuff i sidan och han inser det larviga med att prata med naagon bara foer att man raakar foerstaa vad dom saejer.

Av Suzanne Ek 08 nov 2001 14:40