Nallarnas död är nödvändig

20 januari i år föddes tre björnar i Lycksele djurpark. Besökarna har sett dem tulta omkring för att upptäcka den nya världen.De är namngivna av Västerbotten Kurirens läsare. Snart finns de inte mer. De ska skjutas, slaktas och köttet ska säljas. Kanske dyker de till och med upp på ditt middagsbord om du har otur. Huvvaligen! Hur kan man döda, ja rent av mörda små söta varelser som inte har gjort något ont?

Om vi nu förflyttar oss ut i skogen ett tag, låtsas vi att vi sitter i en observationskoja för att spana på björnar. Snart skymtas en björnhona med två små ungar. Inte namngivna, men lika söta och oemotståndliga. I gläntan där de befinner sig har morgonens dis inte riktigt lagt sig och solens strimmor leker fortfarande i spindelnät och dagg. Plötsligt ser vi ytterligare en björn komma lufsande. Det är en hanne. En brunstig hanne. Det är inte för att dela familjelyckan som den ansluter sig till mamman och nallebarnen, det är för att döda. En brunstig björnhanne dödar ungar för att få en björnhona att brunsta om. Alltså biter han skoningslöst ihjäl de små. Kanske dör de inte med en gång, utan ligger och lider en långsam död. Detta är naturens gång. Det är smärtsamt, orättvist och fullständigt naturligt.

Det som nu utspelar sig i Lycksele djurpark är enligt min uppfattning en nödvändig åtgärd. Om man skickar ungarna till en djurpark där det finns en hanne som brunstar och som kan känna sig hotad av ungarna, då förstår ni själva vad som kan hända. Skickas de till en redan full djurpark, kommer de bara att må dåligt. Att släppa ut dem i frihet är inget alternativ. Det är dels inte tillåtet och dels skulle de inte överleva.

Det ömmar i mitt hjärta när man tittar på nallebilderna, det är sorgligt när man hör barnen prata om Björne, Bolli och Bompa som ska skjutas. Men det är nödvändigt! Att döda djur är en mycket känslig fråga, men så länge det görs på ett bra sätt som att skjuta, fyller det sitt syfte.

Ska man hårddra situationen kan man säga att björnhonans väl står mot ungarnas. För att må så bra som möjligt, måste honan få para sig och ägna sig åt ungar. Även om det betyder ett överskott och avlivning som följd. Ska ungarna må så bra som möjligt, ska man exakt kunna bestämma antalet ungar i förhållande till plats i olika djurparker, vilket är omöjligt.

Björnhonan kommer att få nya ungar nästa år, med en nya hanne. Blir det inte fler än två ungar, kan de se fram emot ett långt liv. Annars finns risken att de måste avlivas.

Men då vet vi varför.

Av Susanne Delastacia 07 nov 2001 15:07