En bantares förbannelse

Några dagar försenad, men här kommer historien om Kajsa, en tjej som var rund om magen. Efter att mumsat i sig en Toblerone bestämde hon sig för att följa med sin kompis Juanita till Viktväktarna. Egentligen brydde hon sig inte om sin fetma utan tanken var att vara med och hålla kompisen i handen. Kajsa var nöjd med sina 63 kg på den 181 centimeter otympliga kroppen. Varför består inte min vikt av hälften bröst, sa dock en tanke som nuddade vid hennes sinne.

Skräckslaget får hon där, av Viktväktaren, reda på sanningen. Det kom fram att hon i åratal förträngt sin övervikt. 12 kilogram - vilket motsvarar vikten på en dator med skrivare - var hennes framtida problem. Kajsa reste sig på nio och såg in i sin frälsares ögon.
- Jag ska greja detta, det får kosta svett och tårar, men jag ska greja det, skriker hon.
Viktväktaren klappar henne på axeln.
- Det är en svår väg att vandra men du ska från och med nu inte behöva känna dig ensam.
Kajsa sticker till henne trehundra spänn och springer sedan till närmaste hamburgerbar. När hon beställer ett salladsblad blir hon utkastad.

Trots sina framgångar i sin kamp drar sig hennes kompisar allt längre ifrån henne. De tröttnar på hennes ständiga tjat om hur mycket fett varje liten kaka innehåller. Hon vill aldrig bli bjuden på något utan hänvisar till några konstiga prickar i en tabell.

Genom livet ser hon sedan med förakt på de få vänner som återstår. De förvandlas till soffpotatisar medan midjorna växer. Värst är Juanita som föder tre barn och älskar pizza.

Till slut står inte Kajsa ut längre. För att bespara Juanita alla hennes framtida plågor - med att bland annat bli kallad fet kärringjävel av sina barn när de vuxit till sig och blivit skinnskallar - knuffade hon en dag ner henne från balkongen. Hon såg på när den otympligt tjocka fula kroppen exploderade på marken likt en rutten tomat. Hon tog hissen ner tretton våningar - ni har rätt, hon tog dock trapporna upp - tog sig hem och planerade sina framtida dåd.

På Internet, i böcker, och i hennes killes tidningar, lärde hon sig allt om vapen. "Jag ska befria folket från deras plågor," tänkte hon. Förstrött tog hon något från en ask som hennes kille lämnat. Hon stoppar det i munnen. När hon vaknade upp ur sitt dagdrömmeri kom det upp för henne vad hon gjort. Det som smällt till hälften i hennes mun och därefter krossats mellan hennes tänder var en chokladbit från Marabou.

Hon snavade på vägen ut till toaletten och svimmade. När hon vaknat insåg hon att det var för sent, kroppen hade redan för all framtid tagit upp den chokladindränkta nöten. Hon var på väg att bli överviktig. I full längd reste hon sig och synade den 181 cm långa kroppen som hade fått en bula till mage. Spegeln ljuger inte, tänkte hon, för en stund sedan vägde jag 40 kg, nu har min vikt ökat till 40,2 och nästa år kommer jag att ligga runt 90. Hon visste att när man en gång smakat på förbjuden frukt är den svår att motstå. Enda utvägen är att göra det jag nu ska göra, tänkte hon åter. Hon gick ut till badrummet, hällde upp varmt vatten i badkaret och gjorde det enda hon kunde göra.

Tack "Kallo" för din artikel som blev inspiration till ytterligare en njutningsfull skrivstund.

Av John Jensen 07 nov 2001 09:12