Stolt över att vara ett sexobjekt?

Jag blev så jäkla glad när jag läste Fredrik Silfverstolpes inlägg "acceptera att ni är sexobjekt", för mitt liv har varit en misär. Ett enda långt försök att sluta växa som människa och bara växa till en lustans borg. En evighetslång väntan på orden som aldrig kom - förrän nu. Jag är ett sexobjekt.

Äntligen!

Jag behöver inte längre oroa mig, varje heterosexuell man kan vilja ha mig. När han låtsas vara min vän, vet jag att hans tankar egenligen cirkulerar runt någonting annat. I smyg drömmer han förmodligen om hur det skulle kännas att penetrera mig. Den ena mer liderliga scenariot avlöser det andra. Han är ett vandrande könsorgan som inte generas av det faktumet.

Jag behöver inte längre oroa mig för vad jag säger, eller hur jag säger det. Mina tankar och ideer behöver inte utvecklas när dom är i närheten av honom. Han lyssnar förmodligen bara med ena örat i alla fall. Det andra är stängt och bågnar inåt, in mot tankarna som envist vägrar lämna honom.

Jag behöver inte längre oroa mig när jag låtsas föra ett intelligent samtal. För jag behöver inte se till att mina argument är hållbara, nu när jag vet att min kropp är mer intressant är mina argument. Kanske behöver jag inte ens se till att min kropp är särskilt intressant heller, den går ju att ha sex med i alla fall.

Jag behöver inte längre oroa mig för att bli missuppfattad på krogen. Det spelar ingen roll om jag har en heltäckande klänning med polokrage, eller en kjol så kort att mina skinkor skymtar. Så länge det finns heterosexulla män i närheten faller jag alltid nån i smaken. Jag accepterar glatt tafsande händer eftersom det är ett bekräftande. Jag är ett sexobjekt, alltså existerar jag.

Det som däremot oroar mig är tanken på alla homosexuella. Det smakar så härligt att jag vill vara det för alla! Hur ska jag kunna "omvända" alla dessa män så jag blir ett objekt även i deras ögon?

Jag får fundera över det, för jag vill ju bli bekräftad även av dom!

Av Lena Vikberg 03 nov 2001 13:00