Kvotering - en demokratisk angelägenhet

Kärt barn har många namn.

Ordet kvotering betyder enligt SAOL "proportionell fördelning" men kallas ofta i folkmun gärna för "positiv särbehandling" eller "särskilda individuella omständigheter."

Att fördela någonting proportionellt mellan något eller några är en högst demokratisk handling. I dagens debatt betraktas istället kvotering ofta som någonting fult.

I mellanmjölkens förlovade land bör allt kunna dras över en kam och generaliseras.

Det går inte när man talar om kvotering. Det är ett ord och en handling som absolut inte ursäktar sin existens. Det är stort, otympligt och till viss del obehagligt.

Däremot är det ingenting nytt. Dold manlig kvotering har funnits i flera tusen år. Fortfarande år 2001 innehar kvinnor ytterst få maktpositioner. Av Sveriges 500 största företag har endat 2-4 procent av bolagen en kvinnlig VD.

Som Gudrun Schyman uttrycker det så "kan Sverige aldrig bli en demokrati så länge kvinnor som grupp utesluts från makt och auktoritet. Maktstrukturen är uppbyggd med mannen som norm." Det är skrämmande men tyvärr inte förvånande att kvinnlig kompetens ses som ett hot.

Enda sättet att bryta kvoteringsmönstret "män väljer män som väljer män" är att syna jämställdhetsplanerna och ta i med hårdhandskarna.

I början av 90-talet införde Föreningssparbankens dåvarande VD Göran Collert kvotering för att få in kvinnor i de lokala styrelserna. Förändringen genomfördes under tre års tid. Idag finns 41 procent kvinnor i landets 95 lokala styrelser.

VD:n är en kvinna.

Något som skapade obehag, motstånd och argument som att det inte fanns kompetenta kvinnor, blev i stället en positiv förändring och någonting som idag anses som en självklarhet.

Många kvoteringsmotståndare anger gärna det nyss nämnda argumentet "inte tillräcklig kompetens hos kvinnor", för att undslippa kvotering. Med negativ inställning, avsaknad av informell träning inom företaget och synen att kvinnan snarare är ett hot än en tillgång, kommer det definitivt inte att ske någon förändring.

Det är en essentiell nödåtgärd att näringslivets involverade inser att jämlikheten mellan könen är en förutsättning för att bygga framtidens företag. Affärer handlar om människor och människors beteenden. Hur ska den kunskapen kunna praktiseras om vi arbetar mot varandra istället för med varandra? Viktigt att tillägga är att budskapet för kvotering inte ska handla om kompetenta män eller inkompetenta kvinnor! Ingen kan "demonstrera" sina kunskaper om man inte får möjlighet att skaffa sig erfarenhet!

Kvotering är inte bara en kvinnofråga, det är överhuvudtaget en viktig åtgärd för att kunna förbättra samhället. I USA har olika kvoteringssystem gjort att svarta har fått tillgång till universitetsutbildningar som de tidigare inte haft. Här i Sverige är tydligt att det inom till exempel skolan behövs fler manliga lärare. Ungdomar behöver förebilder av båda könen för att få en bättre jämvikt i åsikter och ideal.

Detsamma gäller vården, som är starkt kvinnodominerat.

Kvotera öppet homosexuella poliser i ett led att bekämpa våldet mot homosexuella.
Kvotera föräldraledighet för barnens bästa.
Kvotera in yngre politiker.
Kvotera in invandrare i Stockholms "stabilare" områden, till exempel Östermalm.

Kvotering rätt använt, utan kvalitativa eftergifter och noga avvägt i varje enskilt fall är inget annat än en tillgång för alla parter.

Kvotering - proportionell fördelning - skapar mångfald.

Av Susanne Delastacia 31 okt 2001 14:56