Kön och kompetens hör inte ihop

"Jag vill inte väljas för mitt kön, utan för min kompetens", säger den unga kvinnliga studenten. På fullt allvar säger hon det, och förutsätter samtidigt att allas kompetens mäts på samma skala. Det är på grund av felaktiga antaganden som hennes som det behövs kvotering.

Vi är en grupp människor som har en ganska animerad diskussion om huruvida det är acceptabelt att det tillsätts endast ett par kvinnor och inga invandrare i en viss högre uppsatt styrelse på femton personer. Och jag börjar tänka på hur bekvämt det skulle vara att tycka som den här unga studenten. Att vara övertygad om att kvinnors och mäns kompetens bedöms på samma sätt. Och aldrig behöva oroa sig för att stöta på hinder i karriären, eftersom befordringar, tillsättningar och för den delen anställningar, alla styrs av naturlagar som gör att - simsalabim! - den mest lämpliga alltid väljs. Hon behöver aldrig undra varför hon missar befordringar. Hon kan lugnt välja den enkla vägen och tänka att de andra var bättre, i stället för att inse det svåra: någonting är fel, och detta fel är oerhört svårt att rätta till utan aktiva åtgärder.

För någonting är fel. Kvinnor, invandrare, handikappade med flera kan helt enkelt inte vara så mycket sämre. Man kan också undra hur det kommer sig att de alltid förkroppsligar kön, etnicitet, handikapp etcetera, medan de vita, friska männen förkroppsligar kompetens, en kompetens som alltid skall gå före.

Och vem vill egentligen att vi skall välja en kvinna utan kompetens före en man med kompetens? Ingen! Självklart skall alla ha den kunskap som krävs för att utföra ett visst arbete eller uppdrag. Men vad har meriter och erfarenheter utöver grundkunskaperna för betydelse så länge mäns och kvinnors kompetens inte bedöms på samma sätt?

Det finns till och med en siffra på hur mycket duktigare än män kvinnor måste vara: 2,5 gånger duktigare. Det har Agnes Wold och Christine Wennerås vid Göteborgs universitet räknat ut. Vill ni veta hur får ni läsa deras artikel publicerad i Nature Vol. 387, december 1997.

2,5 gånger mer produktiva än männen var kvinnliga forskare inom mikrobiologiområdet enligt denna studie tvungna att vara för att i samma utsträckning få anslag från medicinska forskningsrådet. Siffran har några år på nacken, och givetvis är den inte giltig för andra områden, men eftersom mikrobiologisk forskning inte är ett område isolerat från omvärlden, säger den något om hur det ligger till i samhället.

Jag efterlyser en upplyst form av kvotering. En kvotering på alla nivåer, ett system som har förmågan att ge kvinnor viljan att stanna kvar och inte ge upp innan de nått högre, ett system där alla är medvetna om hur man traditionellt har värderat kompetensen hos kvinnor och män så att man kan gå in i rekryteringsprocesser mer medvetet. Men det får inte bli tandlöst. Vi kan inte acceptera att man sätter sig ned och väntar på att attityderna skall förändras. Vi måste uppnå en viss kritisk massa, och det ganska snabbt. Så till att börja med bör man positivt särbehandla lite tuffare än man i framtiden kommer att behöva göra.

Man kan fråga sig varför det är så viktigt att få in underrepresenterade grupper på ledande positioner. En del anser att kvinnor har särskilda erfarenheter som de kan berika samhället med. Andra tycker att det är slöseri med kompetens. Visst kan det vara svårt för en man att förstå hur det är att leva under de villkor som kvinnor lever under i dag - och tvärtom, förstås. Samtidigt tror jag inte att vi lever i så skilda världar som vi ibland tycks tro. Vi kommer inte från olika planeter, vad än vissa pseudopsykologer vill hävda.

Nej, jag tycker att det helt enkelt är en fråga om rättvisa. Att påstå att kvinnor har unika erfarenheter är att ge oss en klapp på huvudet. Vi kommer inte från någon för män okänd kvinnovärld. Vi är här, vi vill ta plats, medverka, för att det helt enkelt är rättvist. Det är inte OK att män har försprång bara på grund av sitt kön, det är inte OK att de fortfarande tjänar tusenlappar mer än kvinnor.

Inga studenter, eller någon som helst kvinna eller man, ska behöva uttala självklarheter som att man vill väljas för sin kompetens och inte sitt kön. Det skall vara irrelevant att över huvud taget koppla kompetens till kön. Men då måste det först bli en sanning att allas kunskaper jämförs oberoende av vilka de sökande är, och att de har samma chanser utifrån sin kompetens och erfarenhet.

Av Kajsa Granelli 31 okt 2001 16:53