Söka-jobb-träsket

Drömtjänsten. Kanske trånar, längtar och drömmer du om den? Sporadiskt stöter du på den. Bland platsannonserna en vacker dag finns den där. Vid blotta åsynen vet du. Det är det här du vill arbeta med! Energisk och naiv börjar du bearbeta din ansökan. Med självklarhet uttrycker du din förträfflighet, med noggrannhet uppdaterar du din meritförteckning och med förväntan postar du din ansökan. Ännu har inte tvivlet börjat gro. Ännu är du mästerverket och dyrgripen de inte kan vara utan.

Dagarna går och förväntansfullt vittjar du postlåda, e-post, mobilsvar och telefonsvarare. Veckorna försvinner och så en dag bestämmer du dig för att bryta ovissheten. Med pirr i magen slår du de första siffrorna i telefonnumret till arbetsgivaren. För första gången grusas tillvaron av ett stänk av oro. Känslor av skam, utsatthet och mindervärdeskomplex sköljer över dig. Dyrgripen har plötsligt förvandlats till en amöba. Trots farhågor fortsätter du oftast att slå alla sifforna i telefonnumret.

De flesta kommer inte längre än så. De får nöja sig med ett telefonsamtal med den kontaktperson som finns angiven i platsannonsen. Det gäller att inte lägga in sin egen tolkning i personens bemötande. Ett vänligt bemötande är ingen garanti för en fortsatt kontakt. Om ingen efterföljande intervju planeras in finns ingenting att ropa hej för. Det gäller att inte förlora helhetsbilden. Glöm inte att du är en i mängden av 250 ansökningar.

Om du upplevt smärtan att inte komma till intervju kan du lätt förvillas av det lyckorus som infinner sig när du verkligen kallas till en. För visst blir man lycklig! Rent statistiskt så har du faktiskt chansen att erövra drömjobbet. Mer sannolikt är dock att du förlorar det. Kvar återstår nämligen eldprovet, den sista fallgropen.

Punktligt infinner du dig på intervjun. De dömande ser dig fortfarande som ett oskrivet blad. Publiken skall charmas och aktören är du. Det gäller att fascinera och intressera, att älskas och avgudas. Du är mästerverket och likt en kameleont ska du bemästra situationen.

Men spelplanen är obekant och reglerna grumliga. Ångest, svettningar och fjärilar i magen ska skylas. Tankar virvlar kring bisarra, triviala ting. Mimik och språk börjar leva sina egna liv, utan hänsyn till stundens allvar. Tid och rum förvandlas ett diffust hav där du vilset simmar omkring, kippande efter luft.

För arbetsgivaren förblir det oskrivna bladet blankt. Klicket uteblir och det är dags att ta adjö. Först då infinner sig tankarna på tid och rum. Vad är klockan och vilken årstid är det? Andetagen lättar och armbandsuret hjälper till att förflytta dig till nuet. Ute på gatan knäpper du upp den hårt sittande scarfen och börjar nynna på en sång. Äntligen kan du vara dig själv igen! Några dagar senare får du beskedet. Tjänsten har tillsatts av annan sökande.

Av Sara Magnusson 29 okt 2001 09:40