Public service - pissoar i allmänhetens tjänst

Jag frågade en kille i nian på en skola i Stockholm: "Vad betyder public service för dig?" Han svarade: "Det är jävligt bra att det finns offentliga pissoarer, men det är dåligt att de kostar pengar."

Min nya fråga är: finns det ett behov av radio och tv i allmänhetens tjänst när man inte ens kan skilja begreppet från offentliga toaletter?

För mig är svaren glasklara. Ja, jag bryr mig om public service och ja, public service behövs. Nu mer än någonsin tidigare. Men jag har märkt att allt fler börjar ifrågasätta SR:s, SVT:s och UR:s existens, vilket gör mig nervös. Allas rätt till objektiv och oberoende information, oavsett bakgrund eller förutsättningar, borde vara en självklarhet. Denna rättighet är själva grundtanken bakom public service-företagens verksamhet. Därför hittar du "Uutiset", "Nyhetstecken" och program med dold textning i våra tv-tablåer.

I många länder är inte minoritetens utrymme i etern lika garanterad. När tv och radio styrs av reklamintäkter är det majoritetens intresse som styr. Men i Sverige måste public service-företagen göra program för och om etniska- och språkliga minoriteter, samt funktionshindrade. Skulle tillräckligt många annonsörer slåss om en annonsplats under ett program för somalier som vill lära sig svenska, för att ens bekosta utsändningen? Det är inte helt troligt.

Lika självklart som det ska finnas program som stödjer vissa grupper ska det finnas plats för granskande av staten och näringslivet i radio och tv. Mediernas roll som kanal för kommunikation mellan olika sektorer i samhället är viktig. Men ingen vågar bita den hand som föder en. Därför är den enda garanten för kritisk eftertanke i allt informationsbrus avgiftsfinansierade medier inom public service.

Av Henrik Aspengren 29 okt 2001 17:07