Terrorsex och diskussionslusta

Inte heller att du sprättar upp mystiska brev under akten. Namnet har ploppat upp i samband med att det visat sig att New York-katastrofen har fått fart på amerikanernas sexliv. Kvällspressen står för rapporten och berättar att det är rädslan som sätter sprätt på våra känslor. Eller åtminstone gör oss mer mottagliga. Det låter rätt snurrigt. Skulle man bli kåt av att galna självmordsbombare mördar hej vilt och att det sprids brev med livsfarligt pulver? Ja, det är faktiskt möjligt. Tydligen börjar våra binjurar producera hormoner när vi är rädda. Hormoner som påverkar amygdala i hjärnan som i sin tur har kopplingar till hypotalamus som reglerar vårt sexuella beteende. Trauman sätter igång processer i kroppen. Det har gått så långt att man pratar om en baby-boom i New York om sisådär åtta, nio månader. Vill man hårddra det kan man påstå att bin Ladin, eller vem det var som höll i tyglarna, har bidragit till en utökning av det amerikanska folket. Kommer 11 juni 2002 att bli katastrofbarnens dag? Dagen då alla bebisar föds som blev till då skyskraporna kollapsade i New York inför hela världens ögon. Jag hoppas de inte får några men av vreden som härjade när deras liv började sås. Om det nu finns ett samband mellan lusten och rädslan, vilket först låter paradoxalt, borde det kunna leda till en ny behandlingsform. Mängder av par ute i världen som lider av tristess i sängen skulle kunna skrämmas till lust. Bisarr tanke, men ifall det fungerar kanske det ändå är värt att pröva. På så sätt skulle rädsla kunna användas till något positivt. Genom att luska reda på folks fobier eller förfölja dem hem om natten kanske deras kärleksliv får sig en ordentlig skjuts.

För att fortsätta dra min positiva linje vill jag lyfta fram något bra som terrorattacken fört med sig. Engagemang och öppenhet. Den kollektiva berördheten som vi känner för oss närmare varandra. Det gäller inte bara det som hände i USA, utan vid alla större katastrofer som till exempel Estonia, men det kanske är allra tydligast nu. Det är mer legitimt att ta kontakt och börja prata med varandra, vi blir mer lättillgängliga när alla har behov av att ventilera sina tankar. Det är inte så ofta som en majoritet av folket är mer eller mindre engagerade i samma fråga. Jag är övertygad om att det finns många som alltid fnyst åt politik som nu omedvetet blivit engagerade. Det är med all säkerhet mer än vid mitt middagsbord som de triviala ämnena fått ge vika för världspolitiken. Även de som i vanliga fall inte är några stora nyhetskonsumenter blir insatta tack vare att det blir en del av vardagen. Ingen kommer undan. Nu bokar vi av våra solresor och väljer att stanna hemma i vår trygga höstkyla. Piloter vägrar låta araber stiga på sina plan. Rädslan och misstänksamheten är stor men den kommer att mattas av. Vi nobbade också båtarna efter Estoniahaveriet men nu åker vi gladeligen igen.

Däremot är det synd att debatterna som blåses upp direkt efter att en båt har sjunkit eller ungdomar brunnit inne snabbt dämpas och dör ut. Självfallet kan inte händelser ältas till det oändliga men jag önskar att vi kunde hålla diskussionslustan vid liv. Det finns mycket som händer, både i världen och på hemmaplan, som är värt att diskuteras. Inte bara i riksdagen och i välstrukturerade debattprogram i TV. Sourze är förstås ett viktigt forum. Våra lustar, fysiska som verbala, borde spira oberoende av när världen är galen.

Av Emma Gårdsäter 24 okt 2001 13:14