Tjej på krogen

Dansar och ler.

Hoppar, skuttar, skrattar ser mig omkring, flirtar tittar och ler. Trångt, rökigt, musiken flyter i min kropp. Lutar huvudet bakåt och huvudet fylls med rytm. Någon kommer upp bakom mig och tar tag i min rumpa. Antar att någon kompis skämt juckar. Vänder mig om och ser en kille jag aldrig sett förut. Stirrar förvånat på honom, slänger med håret flyttar mig till andra sidan, fnyser: - Idiot. Mina kompisar håller med.

Dansar och ler.

Någon tar ett stadigt tag i mitt högra bröst. Jag stirrar mig förvirrat omkring, va? vad? vem? Personen är borta. Gick bara förbi, tafsade lite på någons tutte och fortsatte färden till baren. Blir arg, ledsen och förvirrad jag som inte ens hade urringat. Jag dansade ju bara och log.

Som om min kropp var allmän egendom, helt plötslig legitim för alla att ta på, klämma lite bara. Vill bara leka lite.Varför? Bara för jag är tjej? Berusad? För jag är glad? För att jag dansar och ler?

Tror vissa killar de har patent på lustkänslor? Jag blir också kåt, onanerar massor och vill knulla. Men inte springer jag omkring och tafsar killar i skrevet för det - aldrig.

Har mer förståelse för killar som kommer fram rumlande med ett: - Hej, ska vi hångla? Vilket kan betyda: prata, hångla, ligga. Jag avgör. De pratar i alla fall. Det är svårt och ibland pinsamt att ragga eftersom man riskerar att få nobben. Jag vet. Men tafsarna som inte ens flirtar, tittar eller pratar med mig, vad vill de? Inte fan vill de ligga för de visar ju inte ens vilka de är.

Tillbaka på dansgolvet. Dansar och ler, dock lite vaksamt. Någon kommer i närheten av min rumpa. Jag sliter tag i killens arm. - Juckar du på mig igen så dödar jag dig, vrålar jag i hans öra. Killer springer skrämt iväg. Jag kokar av ilska.

Min kväll känns skit.

När jag åker hem med nattrafiken känner jag mig ledsen, kvällen som började så glatt slutade med ilska. Känns så jävla onödigt.

På krogen - igen.

Dansar och ler fast nu med sport-BH så brösten hålls stilla. Undviker att hoppa. Dansar och ler, fast ler lite mindre och blundar desto mer, samtidigt som huvudet fylls till bredden med hat mot alla tafsande killgalningar. De som sabbar min kväll och sabbar för alla vettiga killar som man stämplar bort, orkar inte prata med och stirrar åt ett annat håll. Blundar. Dansar och ler med högerhanden knuten och armbågen vässad. Beredd. Vilket känns fördärvligt, jag vill ju bara dansa och le.

Av Jenny Ekman 19 okt 2001 11:01