Hembränt och rysk kaviar

Historien om jakten, slakten och den heliga akten.

"Lage till Bengt, kom in Bengt" sprakade rösten i komunikationsradion. Bengt flinade till och svarade "Sjuuup, det är just vad jag har tänkt få göra ikväll".
"Och vem tror du vill ha en lappjävel som dig dunkandes sin madrass?" frågade Lage.
"Du som är gift med översteführern har förstås ingen aning om att det kommit en busslast med ryskor till Granbergsliden. Dom har ordnat supe med dans på folkan. Jag ska vara förste man på plan när det bjuds på rysk kaviar med Svetlana som dessert. Hörru vi möts vid eldplatsen, jag har träsmak i röven och behöver kaffe, over and out".

Det pyrde fortfarande när dom möttes vid grillringen. Dom värmde sina händer som stelnat under septembersolens kraftlösa strålar. Kaffepannan började sprida sin väldoftande slinga när hunden plötsligt skällde till. Hennes ragg restes och ståndskallet ekade mellan tallarna. Bengt slet till sig bössan som stod lutad mot bordet och kände adrenalinet stiga. Han trodde inte sina ögon när en 22-taggare uppenbarade sig mellan två högresta furor. När han klämde av skottet kände han att det skulle sitta som gjutet. Hannen föll direkt och åstadkom en skälvning i marken. "Dra åt helvete" flämtade han. "Vilken bjässe".
Lages ögon var runda som snusdoselock när dom gled över det ståtliga djuret. "Det ser ut som du skaffat oss en massa arbete" sade han och log stort.

Solen hade hunnit börja sin vandring mot vila när dom till sist fått hem tjuren. Med hjälp av en skogstraktor hade dom baxat den och nu hängde han där i en krok uppe i garagetaket. Kroppen böljade tungt och kastade skuggfigurer mot träväggen. "Den kronan skulle en tysk turist kunna döda för" sade Lage, inte utan både avund och beundran i rösten. "Ha! Ernst kan hoppa upp till månen, den där ska Svetlana få beundra när vi sitter i våran soffa på kvällarna. När hon lämnat sitt gamla land och flyttat till sitt nya. När vi ätit älgstek med mandelpotatis och svartvinbärsgele, och vilar maten i varandras närhet" tänkte han. Högt sade han ingenting utan nickade bara. Han kastade en hastig blick ner på sin klocka och Lage fattade vinken. "Dags att göra sig snygg va, då är det lika bra du börjar, för det lär ju ta en jävla tid".

När han gått gick Bengt in i köket och öppnade kylskåpet. Han tog fram en tvåliters pet flaska och skruvade av korken. Lika bra att ta sig ett par hojtar. Trots att det var bra slag så brände det på sin väg ner till magen. Värmen spred sig och tankarna drogs mot kvällen. Det var dags att hitta någon nu. Han ville inte vara ungkarl längre. Ensamheten trängde sig på som en objuden gäst. Han var inte ful på något sätt, lite blyg kanske när han inte kände folk så väl, men vadå? Han hade fast arbete och inga skulder. Tog hand om det han skulle göra och störde ingen. På något vis hade åren bara flytt utan att ta honom med sig. Han hade lämnats kvar. Kvar på samma fläck där han stått dom senaste 10 åren sedan Maria lämnat honom och flyttat till stan.

Han slog på bastun och kände förväntningarna stiga. Det fanns någon för honom också, han visste det. Lika säkert som han vetat att ett välriktat skott skulle fälla tjuren. När bastun var het gick han in med sin kalla pilsner och flaskan. Han skålade för älgen, han gjorde alltid det som en slags hedersgest till det byte han lagt ned. Sen skålade han för slakten som skulle komma om ett par dagar. När han skålat för Svetlana och hunden hämtade han ett par pislner till. Det var ett bra sköljmedel som tog bort den värsta spritsmaken. Dom gled ner som på ett bananskal och lade sig tillrätta. Svetten lämnade rännilar över ryggen och ångan gjorde blicken dimmig. Dåsigheten spred sig i kroppen när den äntligen slappnade av efter timmarna i anspänning. Han drack ett par klunkar till ur flaskan men det smakade ljummet piss. Plötsligt kände han hur magen drog ihop sig. Fan, han hade inte ätit sen frukosten. Det hade inte funnits någon tid till det. Ingen hunger heller.

Han gick ut ur bastun och kände förvånat hur någon slog till honom i huvudet. Den svala luften träffade honom som en klubba och han vinglade till. När han kom ut i köket rullade illamåendet som en tidvattensvåg i mellangärdet, och innan han kunde hejda det spydde han över mattan. Hunden som låg under bordet gnydde till. Han blundade med ena ögat och fokuserade blicken mot henne. "Jag är ledsen" sade han tyst. "Vi får nog stanna hemma ikväll".

När han lagt sig i sängen kröp hon ihop vid hans fötter. Den mjuka pälsen värmde hans nakna fotsulor och han svalde tårarna som bultade under hans ögonlock. "Nåväl, det har varit en ganska bra dag ändå. Två av tre är inte så illa pinkat, eller hur gumman?"

Av Lena Vikberg 18 okt 2001 09:14