Kvotering in absurdum

Hur långt kan kvotering gå? Vem kan bedöma inom vilka gränser kvotering ska gälla?

Ett företag kanske kommer på att "Hoppsan, vi har inte en enda rödhårig anställd på denna avdelning". Sedan bestämmer de att var femte anställd ska vara rödhårig. Punkt slut. Sedan kan man ju fråga sig om man kanske skall kvoteras om man är glasögonbärare, ofrivilligt barnlös, vänsterhänt, flintskallig?

Nu kanske någon säger "Ja, men rödhåriga är väl inte en minoritet och kvoteras in"? Nej just det, inte än. Men vad jag menar är att om man börjar kvotera in andra egenskaper vad säger att man inte kan kvotera in ovanstående exempel? Då blir det ett absurdum till slut. För vem kan bestämma vilka egenskaper som är viktigast att kvotera? Vad får kvotering kosta när det gäller människors behov av kompetent yrkeshjälp inom olika områden?

Låt oss säga att två läkare söker samma jobb som kirurg, Dr. Andersson och Dr. Kashirga. Dr Kashirga har sämre meriter och mycket kortare erfarenhet, men eftersom sjukhusledningen har beslutat att invandrare som arbetssökande på deras sjukhus skall ha förtur så får han jobbet.

Tänk dig att du sedan själv ligger på operationsbordet och genomgår en större operation. Dr. Kashirga misslyckas med operationen. Du får men för livet. Är du då beredd att säga "Det här var synd men jag gav i alla fall en invandrare chans att få operera"?

Kvotering ger inga positiva följder. Tvärtom. De markerar för människorna i fråga att samhället anser att de tillhör en svag grupp och i och med det skadas deras anseende och de får sämre självförtoende. Sedan är det ju så att en människa är sammansatt av en massa olika egenskaper. Människan i fråga kan vara mörkhyad, flintskallig, vänsterhänt och bög på samma gång, vilken egenskap skall då kvoteras först och främst?

Först när samhället förstår att inte kvotering är lösningen på orättvisa kan man få ett samhälle där alla: kvinnor,män, bögar, heterosexuella, betraktas som det vi först och främst är: Människor.

Av Helena Olsson 17 okt 2001 14:02