sourze.se

Järnjungfruns misstag

Detta är ett bidrag i Sourzes recensionstävling

Konceptet liveskiva är egentligen helt befängt. Det går inte att återskapa en liveupplevelse på skiva, det är ju så mycket mer än bara bra ljudkvalité som krävs. Var man inte också där på riktigt har inte liveupptagningen något i ens skivsamling att göra.

Men ändå slinker de ju ned i påsen tillsammans med kvittot; det känns nästan som en dröm där man inte har kontroll över sig själv, när man helt plötsligt går med en liveskiva till disken och säger "den här vill jag köpa", och betalar fullpris.

Är det bonusspåren som lockar? Alternativa tagningar och obskyra covers? Går man hur långt som helst för att höra den akustiska versionen av låten man för länge sedan lyssnat sönder? Vad det än är, finns det få liveskivor man verkligen lyssnar på. Det spelar liksom ingen roll hur bra ljud det är när studioversionerna alltid utklassar de konserverade liveversionerna.

Men, naturligtvis finns det också undantag; de som skaffat sig andra fördelar gentemot studioalbumen än alternativa versioner. Och här hittar man också kungen av liveskivor.

Världens bästa liveskiva heter "A real live one" 1993, och är signerad Iron Maiden. Inte bara för att Iron Maiden som vanligt är snortajta och klarar av de radikala tempobytena precis lika bra som i studio, inte för att de skulle ha valt de bästa låtarna, och nej; inte ens för att man slipper se hur fula de är när man bara har skivan och inte ser de på riktigt.

Vad som är så bra med "A real live one" hör man istället, om man är uppmärksam, i början på spår 7; "Afraid to shoot strangers". Nicko McBrain räknar in i långsamt tempo på hi-haten: "Klick. Klick. Klick. Kpsssch." Och resten av bandet börjar spela.

I ett annat tempo.

Det är helt fantastiskt att höra, och det är inte heller det enda spåret där Nicko McBrain räknar in och resten av Iron Maiden börjar spela i en annat tempo. Däremot är "Afraid to shoot strangers" det enda spåret där Nicko räknar in i fyrtakt och resten av Iron Maiden börjar spela i tretakt.

Inga studioversioner i världen är värda mer än den komiken.


Om författaren

Författare:
gustav almestad

Om artikeln

Publicerad: 15 okt 2001 12:45

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: