Fyra steg för att förbättra världen

"Meat is money, children are cheap." - Tad Williams

Jag är ju en engagerad medborgare med lite åsikter och sådant där. Och jag har gjort lite mer eller mindre radikala slutsatser och lösningar på en del problem i världen.

Jag började med att fundera lite på världssvälten. Det är ju ett väldigt reellt problem i nutiden. Det är dock ett problem med en ganska enkel lösning, enligt mig i alla fall. Man skulle helt enkelt kunna äta alla gatubarn. Då skulle man minska svälten rejält, i och med att man minskar de drabbade samtidigt som man skaffar mer mat. Tänk också på hur antalet hemlösa skulle minska drastiskt. Om man implementerade samma sak på de vuxna kan man också sänka arbetslösheten, alkoholismen, och brottsligheten.

Befolkningsökningen i världen är ju också ett problem som kan lösas på detta sätt. Jag ser faktiskt bara fördelar. Liknande har ju faktiskt gjorts förut, med gott resultat. Jag tänker då på nazisterna. De var ju mästare på effektivitet och på miljövänlig återanvändning. Det är inte många som skulle ha tänkt på att använda döda människors hår, tänder och liknande. Tänk vad de måste ha sparat, framförallt på naturresurser.

En annan sak jag har funderat på är om det inte skulle gå bra att använda cp-skadade i gruvorna. Jag menar, de kommer ju ändå aldrig fungera i samhället, så varför inte utnyttja resurserna så mycket som det går? Det känns onödigt att slösa skattepengar på dem, när de ändå inte lär sig något. Då är det väl lika bra att skicka ner dem i gruvorna, så vanligt folk slipper se dem?

Det tredje snabba steget som jag skulle vilja ta för att fixa upp världen är också riktat mot världssvälten. Avskaffa livstidsstraffet. Inför uppätning i stället. Uppätningen skulle självklart ske av andra fångar, vem skulle annars vilja äta upp seriemördare. Och dessutom minskar förmodligen kriminaliteten, genom den avskräckande faktorn att tvingas äta kriminella. Med den metoden kan vi frigöra resurser att använda någon annanstans i samhället, till exempel betala igen statsskulden, eller ge skolbarn vettig mat. Och man kan väl för tusan inte sätta något värde på en person som har mördat och våldtagit andra människor.

Det fjärde steget är ganska snarlikt de andra stegen, men med en markant skillnad. Den behandlar nämligen ett så kallat lyxproblem.

För delikatesser kan man nämligen äta upp politikerna. Göran Persson ensam mättar ett mindre u-land. Och vill man ha något lättsmält finns ju alltid Maud Olofsson. Kom dock ihåg att de kan lämna en bitter eftersmak, som sitter kvar hur mycket man än dricker. Och även om de verkar kompakta nog, när det kommer till kritan är det inte mycket att lägga på julbordet.

Det är alltså dags för oss att städa upp genpoolen. Vissa uppenbart inkompetenta varelser förtjänar inte bättre än att bli uppätna. Det är inte särskilt rättvist att resten av världen får lida för att föda dem.

Av Emil Brännmark 15 okt 2001 14:51