Tanters skuld i pälsindustrin

Pälsfarmar måste finnas så länge folk bär päls. Varför? Jo, för att så länge efterfrågan finns så kommer det efterfrågade tillhandahållas. Krokodilfarmer känns som ett relevant exempel i sammanhanget. Se hur krokodilbeståndet i världen hjälpts av industrialiseringen av "krokodilskinnstillverkning".

Vi måste, trots vår naiva önskan om att det inte måste vara så, erkänna existensen av folks begär att ikläda sig päls enbart på grund av status och fåfänga.

Varför? Se på alternativet...

Förbjuder vi pälsfarmer medan efterfrågan fortfarande finns så kommer det innebära att en av människans vidrigare egenskaper tittar fram. Så är det bara.

Se på följande kedja gällande just mink:
Pälsfarmer förbjuds - priser på minkpäls höjs - statusen på minkpäls höjs - efterfrågan/priset på pälsen ökar - jakten på vild mink ökar - minken blir utrotningshotad - lönsamheten i tjuvjakt ökar - problemet förvärras till dess att mink inte existerar längre.

Alternativet är att låta pälsfarmerna existera tills dess att efterfrågan minskar. Det kommer att ske. Jag kan inte tro att tjejer födda på 70-talet kommer önska sig en minkpäls i julklapp som 40-talisterna gör. Min framtida tant kommer vara en underbar tant utan det fåfänga behovet av att äga en dyr päls från ett sällsynt djur.

Min tant kommer bidra till att pälsindustrin upphör att existera eftersom hon och hennes jämnåriga inte kommer be om en minkpäls i 50-årspresent. Så måste det vara.

Men till dess, låt pälsfarmerna leva vidare på samma villkor som till exempel köttindustrin. Kontrollera och kräv en "rimlig2 nivå i djurhanteringen. Sen sitter vi och inväntar det oundvikliga - Pälsindustrins undergång.

Sen att Gösta Larssons argument känns oviktiga låter jag vara utan vidare förklaring. Det är synd om yrkesfiskarna också, men det finns ingen fisk kvar att fiska.

Fur is worn by beautiful animals and ugly people.

Av Krister Hallberg 10 okt 2001 12:48