Jag tänker inte argumentera mot kvotering på någon teoretisk/moralisk basis. Faktum är att det i praktiken redan kvoteras idag. "Nähä!" invänder man kanske då. Jo, det kvoteras. Eller menar man seriöst att män är så otroligt mycket bättre än kvinnor, svenskar så otroligt mycket bättre än invandrare att det är _därför_ statistiken ser ut som den gör till exempel är 93 av landets alla professorer män 1? Att nästan alla chefspositioner innehas av män för att män är mycket bättre? Det är ju skitsnack, men menar man det får man gärna komma igen och motivera sig. Tills vidare antar jag att män ofta "favoriseras" framför kvinnor, med stöd av faktum så som att män är överrepresenterade på höga poster.
Jag tänker inte argumentera mot kvotering på någon teoretisk/moralisk basis. Det vore att sparka in vidöppna dörrar att säga att kvotering är dumt. Helt utan kvotering skulle ju folk redan anställas på grund av kompetens i stället för kön. Så är det inte alltid, men det finns redan lagar mot diskriminering. Fungerar de inte bör de eventuellt ses över, men lagar för att kvotera in kvinnor och/eller invandrare är en dum idé.
Jag är mot kvotering av rent praktiska skäl. Hur kommer det att påverka synen på arbetande medlemmar av den grupp som innefattas av kvoteringen? Om kvinnor redan innan kan drabbas av en viss "lilla gumman"-attityd i styrelserummen, hur blir det inte när alla kvinnor kan misstänkas vara inkvoterade eller ska alla veta precis vem som blivit inkvoterad? och alltså mindre meriterade och/eller rentav mindre kompetenta? Kommer det verkligen underlätta istället för att försvåra? Kommer de tidigare misstänkt missgynnade grupperna inte behöva vara dubbelt så bra för att anses lika bra?
Personligen tycker jag inte att det skulle kännas roligt att veta att jag fått ett jobb eftersom arbetsgivaren var tvingad av staten att anställa mig eftersom jag är kvinna. Egentligen vill jag ju heller inte arbeta för någon som har en diskriminerande syn på kvinnor.
Hur länge skulle förresten eventuella kvoteringslagar gälla? Det verkar som en sådan lag som blir kvar bra mycket längre än bara någon slags "övergångsfas" och istället motverkar sitt syfte. Att den istället cementerar åsikten att kvinnor är speciella och måste särbehandlas, att invandrare är "dem" och aldrig kan bli som "vi" - istället för, som säkert önskas, det motsatta. Men "the road to hell is paved with good intentions" - vägen till helvetet är kantad av goda avsikter. Staten har aldrig varit särskilt bra på det här med näringsliv.
I början av 80-talet hade man till exempel en lag som krävde att arbetsgivaren var skyldig att stå för ett visst antal timmar svenskundervisning i månaden, med full lön, för invandrade anställda som inte var så bra på svenska. Åh, det skulle bli så bra för dem, trodde man. Självklart blev istället resultatet att ingen ville anställa dem över huvud taget, så 1986 togs lagen bort. Tänk om man där även kvoterat in invandrare i företag. Konsekvenserna hade inte varit vackra och även om man inte tänker på konsekvenserna är det moraliskt förkastligt att tvinga företag att exempelvis anställa en invandrare för varje svensk eller en kvinna för varje man, eller tvärt om.
Det är tröttsamt att politiker tror att allting fixas med lagar och regleringar, att allting ska _kontrolleras_ och _styras_, att vi människor är ena dumma stackare som skulle göra allting fel om vi inte hade storebror staten som sade åt oss hur vi skulle göra. Om _vi_ är så dumma att vi behöver alla dessa regleringar och påbud, skulle de vara mer kvalificerade än oss att bedöma vad som är bra och inte?
Jag tvivlar.
---
1 Hämtat ur Nina Björks "Under det rosa täcket" 1996 som i sin tur förklarar: "Ur proposition 1994/95:164", en proposition från SAP.
Av Gisela Jönsson 07 okt 2001 13:38 |
Författare:
Gisela Jönsson
Publicerad: 07 okt 2001 13:38
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå