Amerikahatet här på Sourze! Del 1

Zeid Al-Bayaty slår i mångt och mycket huvudet på spiken i sitt inlägg "USA, Mellanöstern och terrorismen", men begår likväl fatala misstag. Zeid framhåller helt korrekt att det är Israelfrågan som är kärnan i hela Mellanösternkonflikten, och jag är 100 procent benägen att hålla med honom.

I början av 1900-talet ockuperades dåvarande Palestina av Storbritannien som genom FN efter kriget mer eller mindre donerade landet till världens judar. Huruvida detta var ett väl överlagt beslut eller ett resultat av det lidande judarna utsatts för under kriget lämnar jag osagt.

Uppenbart är dock att det lett till stora problem. Helt plötsligt bodde palestinierna i ett nytt land grundat på zionismen, och idag ser vi det förtryck som den israeliska staten utövar gentemot just palestinierna. Palestinier tillåts inte köra sina bilar på de motorvägar som är reserverade åt israelerna utan hänvisas till leriga bergsvägar, och detta är bara ett exempel i mängden.

Vi får dock inte blunda för den verklighet israelerna möter varje dag. Använder du en buss, går in i ett köpcenter eller går på disko riskerar du att falla offer för en självmordsbombare. Ingen av parterna har mer rätt än den andre, inte med tanke på den situation som råder idag i alla fall. Ser vi tillbaka på 1948 så skulle man nog ha en annan åsikt då. Faktum kvarstår dock att israeliska staten ger pengar till de judar som flyttar in till landet, man får skatteavdrag om man bor i nybyggda områden läs: ockuperade områden där bostadsområden anlagts, och så vidare. Listan kan göras lång. Har Israel då kunnat göra detta helt på egen hand? Nej, självfallet inte, Israel har med USA:s goda minne i form av vapenleveranser och kapitalhjälp kunnat genomdriva sin politik. Att detta framkallat allt annat än vänliga känslor gentemot USA hos palestinierna är väldigt förståeligt.

Dock har vi bara den verklighet som idag existerar, Israel idag är en oroshärd som måste tas itu med innan den tar slut på egen hand genom att palestinierna trycks utanför landets gränser genom ockupationspolitiken. USA och Israel har ju dock som sagt röstat emot en insats med en FN-ledd styrka, skamligt enligt min mening.

Angående Zeids stackars bonde i Vietnam så vet jag inte om jag håller med honom, vi måste trots allt skilja på Syd- och Nordvietnam, det finns faktiskt en opposition i dagens Vietnam mot det kommunistiska styret, de har det ju dock allt annat än lätt att komma till tals. Sedan tar Zeid upp människor boendes i Irak, Serbien, Somalia och Chile. Han begår här, enligt min mening, ett fatalt misstag. Man kan inte jämställa USA:s handlande i Irak och Serbien med samma lands handlande i Somalia och Chile. Hur USA betedde sig och varför gällande dessa två grupper är åtskiljda av en milsvid skillnad. I Chile stödde man en statskupp, i Serbien gick man in för att skydda den muslimska minoriteten som utsattes för folkmord - enligt min mening var en intervention motiverad till fullo. Gällande Irak måste man skilja på Gulfkriget och dess efterspel.

Gulfkriget var helt och hållet motiverat, man hjälpte Kuwait mot en diktatorisk ockupationsmakt. Trots att det främsta motivet för USA:s ingripande var oljepriserna så hjälpte man faktiskt Kuwait. När det gäller Gulfkrigets efterspel så har jag mer blandade åsikter. Man gjorde ett stort misstag i att inte avsätta allas vår Saddam redan under Gulfkriget, och detta har idag lett fram till att man inte kan vara säker på att bidrag till landet går till dem som verkligen behöver det, i alla fall gällande teknik- och kapitalhjälp. Däremot är det fel, väldigt fel, att vägra skicka medicinsk hjälp till Irak. Det finns det inga argument emot.

Zeid skriver att USA förknippas med; ".avrättningar, misär, lidande, förnedring.". Det komiska i detta påstående är det att USA flertalet gånger hjälp folkgrupper som varit utsatta för det som Zeid beskriver, nämligen avrättningar, misär, lidande och förnedring.

Ett slag i luften måhända? Nej, inte helt och hållet. Vi måste återigen skilja på de olika gånger USA bedrivit en interventionistisk politik. Man begår ett stort misstag genom att klumpa ihop de gånger USA "lagt sig i" världspolitiken. Den mest positiva gången är dock odiskutabelt andra världskriget då USA genom sitt militärstöd hjälpte Storbritannien stå emot Nazityskland.

Zeid skriver sedan att attacken mot WTC är en reaktion mot USA:s Mellanösternpolitik. Rätt komiskt hur en saudier, en iranier och en man ifrån Förenade Arabemiraten kan tyckas agera på grund av USA:s Israelpolitik - som enligt mig är den utrikespolitik från USA:s sida som är den enda värd att diskutera. Självfallet är inte detta Anledningen med stort A till attacken! Anledningen ser du i de fattiga oroshärdar där imaner pumpar ut propaganda statuerande att USA är djävulens manifestation här på vår jord. Och vad är inte tillåtet om man krigar mot djävulen? Zeid har rätt i att USA:s Israelpolitik bör ifrågasättas, däremot kan jag inte hålla med honom gällande andra händelser.

USA behöver dock inte göra så mycket för att förnedra och göra irakier rädda, det klarar Saddam och hans son alldeles utmärkt själva. Att döda människor på en restaurant för att de tittar snett på en, eller piska nationens fotbollslag för en förlorad match, är sådant som sätter djupare sår än uteblivna medicintransporter. Rätt har han däremot i att det iranska folket hamnar i kläm i ett spel mellan USA och de styrande i Irak. Vilka korrupta diktatorer USA stöder runt om i världen anges dock inte. Al-Bayaty ger dock totalt sett ett mycket bra intryck. Annat är det med allas vår Jens Larsen.

Fortsättning i del 2...

Av Sebastian Weil 04 okt 2001 17:00