Stora Köpinge, ingen världsmetropol

På vägen mellan Ystad och Tomelilla passerar man Stora Köpinge. Ja, det är precis vad man gör - passerar Stora Köpinge. För i Stora Köpinge går ingen av och ingen på.

Stora Köpinge glider förbi hornhinnan lika fort som när man uttalar det på bred österlenska:
- Stooraa Köbinge.

Tågkonduktören brukar sedvanligt ropa ut i de raspiga högtalarna.
- Ingen som ska auv i Stoora Köbinge, då rullar vi vidare.

Men egentligen behöver ingenting sägas, alla vet att tåget bara passerar Stora Köpinge. Aldrig har det faktum att tåget aldrig stannar i Stora Köpinge diskuterats. Det är lika otvivelaktigt som dagen den själv. Stora Köpinge är trots sitt namn en väldigt liten skånsk ort inklämd mellan två lite större. Människorna som lever där torde väl ha undrat varför tåget bara passerar deras Stora Köpinge utan att stanna.

Om det nu mot all förmodan skulle vara någon person som av egen fri vilja skulle vilja stiga av i Stora Köpinge, hur skulle följande scenario då se ut?

Det skulle bli som när Per Oscarsson strippade inför hela svenska folket i Hyllandshörna. Då skulle bygden få något att tala om. Det skulle vara revolution. Ett verkligt uppbrott från vardagen.

Tänk, vad skulle konduktören då ta sig till? Skulle han helt sonika få bromsa in tåget på ett ställe som han brukligen bara passerar eller skulle han bli så häpen att allt hans förnuft seglade iväg och han totalt tappade all vett och reson. Det får vi nog aldrig reda på men det tål att tänkas på.

I den gråa vardagen finner vi vår trygghet. Liten men Orörbar. Så om ifall, mot all förmodan och alla förväntningar någon person någon enstaka gång skulle få för sig att stiga av i Stora Köpinge - skulle då våra liv vara omintetgjorda eller skulle vi vakna på nytt?

Av Jens Larsen 02 okt 2001 13:56