Under en dag i skolan kollar jag mina mejl minst fem gånger. Bara för att upptäcka att allt jag fått är tips om sidor där jag kan njuta av porriga bilder, få hjälp med att spara pengar, låna tusentals dollar eller köpa viagra billigt.
Det kan gälla allt mellan himmel och jord, men det är inte den sortens kommunikation jag är besatt av. Varje gång jag öppnar min inbox hoppas jag på ett oväntat mejl från en gammal kompis som vill ta upp kontakten. Kanske har nån kille äntligen fattat att jag faktiskt är det bästa som finns och att han bara måste få träffa mig. Han vågar bara inte ringa ifall jag skulle säga nej. Det verkar dock inte som om killarna kommit till insikt ännu. Jag är inte heller saknad av någon bortrest vän, men kanske imorgon.
Bittert loggar jag ut utan att själv skicka ett enda mejl till någon medlem i de tidigare nämnda kategorierna. Jag vänder mig istället till min mobiltelefon som ligger ljudlös i fickan. Jag kollar om medlemmarna bestämt sig för att ringa istället, eller skickat ett kul litet SMS. Men displayen är lika tråkig som vanligt, ingen har hört av sig. De som borde tänka på mig hela tiden, eller? Ser till att hålla koll på mobilen, bara ifall att. Men nej, likaväl som jag inte ringer någon, ringer ingen mig på hela dan.
Nåja, än är inte hoppet förlorat. Alla är inte supermoderna nog att använda sig av modern teknik. Vanlig post finns faktiskt fortfarande och hemtelefonen är trots allt än så länge den man ringer till först. Så hoppet finns kvar när jag öppnar ytterdörren. Men chansen att det över huvud taget finns nåt kuvert neddimpat på dörrmattan är liten. Om så är fallet är det ett fönsterkuvert innehållande en härlig räkning jag glömt skulle komma och plötsligt räcker inte studiebidraget längre. Lysande. Ja, ja, det löser sig säkert.
En snabb blick mot telefonsvararen som självklart inte blinkar. Eller gör den det, måste kolla närmre, ljuset från fönstret gör det lite otydligt. Jo, den blinkar! Nej det var bara en solreflex. Illa. Okej, sista chansen! Nummervisaren! Jippi, en har ringt, kul, vem kan det vara. Just det ja, ringde visst hem förut för att kolla svararen.Hm.
Av Stina Eriksson 28 sep 2001 14:34 |
Författare:
Stina Eriksson
Publicerad: 28 sep 2001 14:34
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå