Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Musikredaktören 27 september

Argumentera!

"Hang the DJ, because the music he constantly plays says nothing to me about my life" är den rad från The Smiths största hit "Panic" som alla, som har hört låten, kommer ihåg. Vad man än tycker om elitismen i den radens budskap så säger den ändå väldigt mycket om speciellt pop-musikens natur.

Till exempel, att även om "alla" är intresserade av musik så är sätten man använder musiken på väldigt olika. Den kan vara allt från en välkommen distraktion när man diskar till att "verkligen säga något om ens liv". Vilka klichéer, jag vet, men ni fattar...

Men det vanliga är så klart att det handlar om individuella situationer. Men oavsett vad: musiken är ofta den schyssta kompis som har vett att ge en precis det man behöver när man behöver det.

Musik är... något som låter.

Men det är ju så mycket mer, eller hur? Det är ett argument. "Argument" är ett intressant ord. Det är inte lika laddat på svenska som på engelska, på svenska innebär det mer "åsikt", medan det på engelska snarare innebär "hetsig diskussion". Och ofta ger själva musiken bara underlag för argumentet, något som egentligen skapas hos mottagaren.

Men det som är skillnaden mellan argumentet musik och andra ämnen, till exempel politik och samhälle, är paradoxalt nog att gemensamma referensramar ofta saknas.

För det är ju egentligen där det borde uppstå någon slags friktion, i och med det underbara faktumet att folk tycker olika, det slutgiltiga beviset på att vi ändå inte lever i en fasciststat!

Man kan ju dra paralleller till partipolitiken, men omvänt, det är också ett område som berör de flesta, men där ingen egentligen bryr sig eftersom det tycks som om de olika partierna ändå skiljer sig för litet åt, referensramarna är alltför gemensamma.

Det var kanske delvis därför folk blir så skrämda av politiskt autonoma och blev så oerhört chockade av kravallerna i Göteborg. "Oj, det här ser inte ut som en debatt mellan Lars Leijonborg och Göran Persson!" liksom.

Men när man pratar om musik är det ofta som om man pratar förbi varandra, eller hur? Nörddiskussioner om musik berör bara de redan mer eller mindre invigda, och att nördigheten ökar i takt med ens intresse hjälper ju inte direkt.

Men om jag tänker på Sourze så är jag nyfiken på vad som engagerar/provocerar/inspirerar oavsett varifrån man själv kommer. Det som på något sätt är allmängiltigt, men som ändå tar upp, på något sätt, principiella skillnader.

Det finns vissa diskussioner som liksom är relevanta, absolut, men som känns lite uttjatade eftersom ungefär samma argument cirklat runt i 3 278 varv, det kan röra sig om alltifrån barndiskussionen om vilken musikstil som är "bäst" till alternativargumentet om indie versus storbolag. Men ofta är inte ämnet i sig ointressant utan det handlar om nästan alltid om HUR man säger något. Och det är just det jag längtar efter att läsa om på Sourzes musiksida. För det har varit lite stiltje nu.

Så kom in i matchen, argumentera!