Fördomar är religionens grundsten

Den historiska delen utgör berättelsen om väsentligen det
judiska folkets historia. Den "visionära" delen, den övriga delen, är uppbyggd på karismatiska ledares syner och uppenbarelser och beskriver vad Gud velat avslöja av sin plan med världen.

Han har visat sig för profeter och heliga män, och de har beskrivit sina syner; på så sätt har vi fått veta Guds vilja. Eller?

Vi har något som kallas psykoser. Det drabbar främst drogmissbrukare, men också folk med schizofreni, epilepsi och andra åkommor. De tar sig uttryck i att man ser syner, hör röster, ofta med en känsla av frid. Man ser ljusklädda gestalter och ljussken.

Vad som händer är att hjärnan "städas", ungefär som vid drömmar, men man ser och hör allt mycket tydligare. Vid den "städningen" presenteras hjärnans tankar i nya perspektiv. Väsentligt är att man lika lite som man vid
garderobsstädning kan få ut något som inte fanns där från början, lika lite kan vid en psykos få ut tankar som inte fanns där från början. En psykos kan alltså bara visa fördomar och önskedrömmar, inte meddela fakta från
yttervärlden.

Men det är ju just det den har fått göra. Bibelns syner och uppenbarelser, det är ju just psykoser! Psykoser, som endast kan meddela fördomar och önskedrömmar. Bibeln är alltså en bok som ger fördomar och önskedrömmar hos
de karismatiska ledare som sett synerna/haft psykoserna. Och på denna grund har religionen byggts upp.

Önskedrömmar är den största religionsstiftaren, så fördomar och önskedrömmar är religionens grundstenar. På den grunden har vi inrättat kyrkor, med munkar, nunnor, präster, biskopar, mullor, imamer, rabbiner och allt vad de heter av överflödiga amatörpsykologer.

Låt oss konstatera: Vi är ensamma på den hör skutan. Det bästa vi kan göra är att lära oss navigera själva.

Av Robert Dahlquist 27 sep 2001 13:03