Dubbelspelet

Det handlar om en kille som försöker göra en god gärning, men som det går illa för istället...

Han sprang som han aldrig hade sprungit förut. Hjärtat bultade i hans bröst som en stånghammare. Det började svartna för hans ögon och han saktade in lite grann, bara så att han skulle kunna andas lite lättare. Med jämna mellanrum tittade han sig över axeln för att se om hans förföljare fortfarande var efter honom.

Allt hade börjat så oskyldigt en varm vårdag i slutet på april. Efter en lång och slitsam dag på advokatbyrån, där han jobbade som biträde, gick han till kvarterspuben för att ta en öl. Bara en öl, tänkte han, för att lugna ner mig lite. Han beställde in en pint med mörk öl. Då fick han syn på en ung dam som satt två stolar ifrån honom. Hon såg lite förvirrad ut så han gick fram och frågade om han kunde hjälpa henne med något. Hon såg upp på honom och frågade lågt om närmaste vägen till en polisstation. Hur skulle han veta at en så enkel fråga skulle få honom att senare springa för sitt liv...
- Varför måste Ni till en polisstation? frågade han damen försiktigt.
Hon mumlade något med blicken nedslagen i golvet.
- Ursäkta?! sa han och lutade sig lite närmare.
- Min man försöker döda mig! svarade hon så tyst att det knappt var hörbart.
- Är du... Jag menar Ni säker på detta?! undrade han med oro i rösten.
Hon nickade stilla till svar. När hon tittade upp såg han att hennes ögon var fuktiga av de annalkande tårarna.
- Kom och sätt Er här en stund, bad han henne. Han vinkade till sig en servitör och bad att få en konjak till damen och en liten whiskey till sig själv.

Medan mörkret började att falla gick de två sakta genom den stora parken. Han hade fått höra hela historien nu. Hon hade bara varit 18 år gammal när hon blivit bortgift med en äldre man. Den äldre mannen hade hon bara träffat någon enstaka gång innan giftermålet. Mannen hade tagit med henne på stora galaföreställningar, skämt bort henne ordentligt med lyxiga presenter och underkläder. Hon hade även berättat om de fina middagarna hos "det fina folket", som hon fördrog att kalla snobbarna. Hon själv kom från en anrik jordbrukarfamilj. Ibland under berättelsens gång drömde hon sig bort och började prata om sin släkts anor. För länge sedan pratades det om en gömd skatt i hennes familjs hus. Många hade försökt att hitta och stjäla skatten, men ingen hade lyckats än så länge. Plötsligt slutade hon att prata och började darra istället.
- Vad är det? undrade han och tittade på henne med en orolig blick.
- Ser du mannen där borta vid kiosken? frågade hon.
Han tittade bort mot kiosken och såg mannen hon hade menat. Mannen som stod där hade tryckt ner en hatt så långt att man inte kunde se hans ansikte riktigt ordentligt. Över sin vänstra arm hade mannen en mörk hängandes lite nonchalant.
- Mmm... Vad är det med han då?! frågade han.
- Den mannen jobbar åt min make, svarade hon.
Då började mannen med rocken att gå åt deras håll. De började gå, först sakta och sedan fortare. Till slut småsprang de med mannen hack i häl. De kom fram till ett stort varuhus där de tog sig in och hoppades att de hade lyckats bli av med mannen. Efter ett tag gick de ut från varuhuset, fortfarande tittandes efter den otrevliga mannen. Ute på gatan stoppade de en taxi och satte sig i den och började åka. I ögonvrån fick de syn på mannen och det blev ett par svettiga ögonblick innan de förstod att han inte hade sett dem. Taxin stannade framför hans port och de klev ur. Oroliga blickar återigen innan de gick in i porten och tog hissen upp till hans lägenhet.

Veckorna gick. Han jobbade på som vanligt, fast med en känsla av att allt inte var som det skulle. Han hade gömt henne i sin lägenhet i sex veckor nu. Han visste inte riktigt vad han skulle göra, hon hade bett honom att inte ta kontakt med polisen. Det tyckte han var lite underligt eftersom hon hade velat det från början. Men hon får som hon vill tänkte han sedan. Varje gång han gick från jobbet hade han en känsla av att det var någon som följde efter honom. Han hade inte sett någon, men den olustiga känslan fanns där. Det började bli otäckt nu tyckte han.

En dag fick han en idé. Han skulle åka och prata med hennes man. Så med det i sinnet hoppade han in i duschen och gjorde sig iordning. Sedan plockade han fram sina finkläder, han ville ju göra ett bra intryck ändå. När han var påklädd ringde han efter en taxi och gav sig av. Men han talade aldrig om för henne vad han skulle göra. Hon skulle inte behöva oroa sig för honom också tyckte han. Väl framme blev han riktigt nervös. Tänk om något gick galet då?! Vad skulle han göra då? Plötsligt snurrade massor av tankar runt i huvudet på honom. Så efter ett par djupa andetag tog han mod till sig och ringde på. Det var en dov ringklocka som än en gång fick de olustiga tankarna att komma tillbaka. Det tog inte lång tid innan dörren öppnades av en extremt snorkig butler som frågade vad hans ärende var. Han sa att han önskade tala med herrn i huset. Under det att butlern hämtade herrn fick han sätta sig och vänta i hallen i en soffa som verkade vara antik. Till höger om honom fanns ett rum med en öppen spis. Butlern kom tillbaka och bad honom att gå in dit istället och vänta. Plötsligt steg det in en äldre man i rummet.
- Vad är ditt ärende? undrade han.
Han bad då den äldre mannen att lämna sin fru ifred och sluta försöka döda henne. Motfrågan kom snabbt.
- Vad menar du med det?
- Det är vad hon har sagt till mig, svarade han. Till svar fick han ett ihåligt och illavarslande skratt som gjorde att han rös i hela kroppen. Sedan lämnade den äldre mannen honom sittandes i rummet. Butlern kom och visade honom ut till dörren.

Ett par dagar senare satt de och diskuterade hur de skulle göra med alltihopa. Han berättade om en plan som han hade. Hon gav honom sitt medgivande och de började sätta planen i verket. De packade ett par resväskor var och bokade tågbiljetter. På mindre än en timme var de på väg till hennes familjs hus. Resan var lång och tråkig så de somnade efter två timmars färd och vaknade inte förräns konduktören kom och talade om för dem att de var framme.

Väl framme vid huset stannade de och beundrade det en stund. Hon var den sista i sin familj som visste var skatten var gömd. Inne i huset gick de ut i köket och letade fram stearinljus och tändstickor. När de funnit vad de letat efter gick de runt och kollade i varje rum efter gobelängen som skatten skulle vara gömd bakom. Hela övervåningen söktes igenom utan framgång. Slutligen hamnade de i vardagsrummet som täckte nästan en fjärdedel av bottenvåningen. Där, bredvid den öppna spisen, hittade de gobelängen. De tittade på varandra och förstod att det var nu det gällde. Gobelängen öppnades via en liten sten på spisens högra sida. Hon tryckte in stenen och klev sedan åt sidan medan hon förväntansfullt hoppades att den skulle öppnas. Den öppnades med lite tur, den hade ju inte blivit använd på 350 år. Hon gick in i et litet rum med sitt stearinljus framför sig. Ljuset lyste upp ett rum fullt med spindelväv. På golvet i det lilla rummet stod en brudkista. Han hjälpte henne med kistan. När de kommit ut till vardagsrummet öppnade de kistan och trodde inte sina ögon... Det glimmade av juveler och gamla gulddubloner.
- Det är värt en förmögenhet!!! utbrast de nästan samtidigt. Då kom de på vad de skulle göra härnäst. De skulle...
- Vart är ni två små turturduvor på väg någonstans då? hördes en röst ur mörkret.
I ett hörn av vardagsrummet stod hennes man. Med en pistol i sin högra hand.
- Vad vill du? Vad gör du här? skrek hon till sin man.
- Fråga din "vän" så får du se, svarade han med ett hånflin på sina läppar.
Hon vände sig till honom med en blick som sa att han hade sjunkit så lågt som det var möjligt.
- Har du bedragit mig? Svara då!! skrek hon till honom.
- Jag kan förklara... började han säga, medan han lade sina händer på hennes axlar. Men hon slog bort händerna och skrek ut sitt avsky för allt vad karlar var och hette. Medan hon gjorde det fullföljde han svängen som blev och slog pistolen ur makens hand. Pistolen gled iväg över golvet och båda männen började att slåss. Under tiden slängde sig hon och tog upp pistolen. Eftersom det var mörkt visste inte hon vem som var vem, utan hon sköt fyra skott i blindo. När tystnaden lagt sig ropade hon försiktigt hans namn. Plötsligt kände hon ett par armar runt sin midja och en röst som sa att han älskade henne. Under palmernas svajande blad satt de och sippade på var sin drink.
- Älskling, det var skönt att bli av med honom för gott, sa hon.
- Ja, svarade han, som nu var hennes andra äkta make.

Efter hemkomsten från den långa, välförtjänta smekmånaden låg ett brev på hallgolvet. Det var adresserat till honom.
- Det är ju idag, sa han.

"Kom till parken, jag finns vid kiosken. Tid:19:00 Datum:13/10"

Ingen avsändare eller adress. Han sa till henne att han skulle bara duscha så skulle han gå. När han gått in i duschen lyfte hon telefonen och slog ett nummer. Efter det att hon lagt på log hon med hela ansiktet. Han började ta på sig sina kläder och sa till henne att han älskade henne över allt annat. Hon sa detsamma till honom.
Parken låg öde och diset hängde tungt i luften. Han tyckte att det var något som inte stämde med allt detta. Kiosken var stängd så han gick fram dit och ställde sig i ena hörnet och tittade på klockan, 18:58. Nu började han bli nervös. Han försökte se nonchalant ut men det lyckades inget vidare. Plötsligt kände han en hand på sin axel och han vände sig om. Där stod hennes "döda" make... Han flämtade till. Bredvid den "döda" maken stod den otrevliga mannen med en pistol i sin hand.
- Det är dags att du börjar springa nu. Trodde du att du skulle kunna blåsa mig på skatten?! Sen började maken att skratta ihåligt...

Den unge mannen börjar springa, samtidigt som han tänker för sig själv vilken idiot han varit som gått på detta.

Han springer som han aldrig sprungit förut. Hjärtat bultar i hans bröst som en stånghammare...

Slut.

Av Viveka Lundbom 20 sep 2001 15:41