Tisdag började ungefär som vanligt. Jag kan nästan känna igen mig om jag nu vore en åker. Dagen började således som vad jag kan tänka mig att en åkers liv börjar en dag i september.
Stillsamt och tyst, men med fallande regn och en promenad till menlösa kursen.
Nåja det var ju inte direkt vad min tanke med inlägget här, ty dagen blev ju inte som precis vanlig i tisdags.
Dagen på kursen brukar ge mig ganska intressanta dagdrömmar, men det jag insåg när jag knäppte på tv:n då jag kom hem runt klockan 15.40 övergår nog även min spännbara fantasi.
Oj nu har det hänt någon har som gått för långt, men frågan jag ställde mig ganska snart var: Vem? Där komplicerades allt rejällt.
Just det. Det finns för många vinnare så vem vinner egentligen mest på det som hände i tisdags?
Om jag ska vara ärlig går min tankar till alla dem som lider. Jag kan mycket väl känna igen mig själv i alla offer eller rättare sagt de som blev kvar när de dog. Jag kan även förstå det hat som som föddes i USA efter händelsen, men vad jag aldrig kan förstå är de vuxna människor som jublade bland palestinierna. Jag kan inse varför barn jublar, men säger det inte rätt mycket om föräldrarna?
Kan de verkligen tro att det som hände i USA är bra för dem?
Nåja det må vara en militant arab eller en inhemsk dåres dåd, men min förhoppning är att händelsen gör oss jordens befolkning mer samarbetsvilliga i framtiden.
Av Ola Isaksson 13 sep 2001 10:02 |
Författare:
Ola Isaksson
Publicerad: 13 sep 2001 10:02
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå