Han rökte rock n´rolltobak

Vad han rökte det vet jag inte för jag röker själv bara vanliga cigaretter när det är fest och feströker således bara. Bara vanliga cancerpinnar, som inte ger mej nån kick egentligen, så jag borde låta bli. Min släkting, kan inte ens namnge honom eller säga vilken typ av relation eller på vilket sätt vi är släkt då jag inte är anonym här.

Jag kan bara infoga i debatten att det han trodde var ett normalt rökande till festligare tillfällen typ fredag, lördag, onsdag och som senare blev även tisdag och ibland torsdag. Han drack några pilsner och rökte lite. Tyckte det var bra att bara dricka så mycket öl som är tillåtet för att köra bil och sen röka.

Man kan ju röka och ändå köra bil var hans uttalande. Han trodde att han inte var fast i nånting, och alla andra röker ju ibland, vilka alla andra brukade jag då fråga. Hans kompisar hade mer och mer börjat se ut som riktiga A-lagare utanför systemet.

Från början så var dom ju bara vanliga tonåringar som hade full kontroll över sitt rökande och det var ju inte alls vanebildande och det påverkade ju inte alls deras omdöme, att någon fick ett "ryck" och stal en bil eller körde mot rött eller gjorde något roligt efter att ha rökt det var ju inget att bry sej om för det var ju bara lite "kalv ystra hopp".

Att jag hörde att han var pårökt när han ringde mej ibland det förstod han inte för han trodde att det var osynligt. Att han fnittrade larvigt och att han mer och mer lät som Janne Långben och sa Uuuhuu och inte fattade vanliga vardagliga ekvationer det märkte han inte själv och han höll stenhårt på att det var ett partyrökande han ägnade sej åt.

En gång så sa han att:
- Berätta aldrig för dina barn att jag röker ibland.
Han skämdes lite. Mitt svar var:
Det vet dom redan, tror du dom är dumma i huvudet?

Jag använder dej som avskräckande exempel. Till och med mina barn såg och förstod. Då grät han och sa att han älskade mej. Konstigt att han bara ringer mej när han vill ha hjälp, det måste bero på att han älskar mej. En gång för många år sen så sa han att han skulle sluta och att det inte var några problem eftersom han bara rökte ibland... på fredagar. Han slutade och fick abstinens och ringde mej och grät, han hade myrkryp i hela kroppen och var så sugen.

Jag ringde runt till olika institutioner och sjukhus och bad om hjälp, han fick komma in på ett ställe för att få hjälp men han hoppade av och sa att det inte hjälpte. Han var då bara tonåring. I dag tror jag inte han röker eller han döljer det då han träffat en tjej som inte röker. Men han ringer mej fortfarande bara när han vill ha nånting, ringer aldrig och frågar om jag behöver nånting.

Han låter fortfarande som Janne Långben och jag kommer inte fram till honom, det är som om han skulle vara inlindad i något slags filter och inte är riktigt vaken. Svårt att förklara. Undrar vad han skulle ha varit för personlighet om han inte rökt? Kanske någon jag hade kunnat luta mej emot ibland när jag haft det svårt?

Visst sprit är lagligt men varför göra en drog till laglig? Jag är också emot förbud. Att legalisera är att säga varsågod och hur fungerar det för en förälder som vill informera, uppfostra, utbilda sina barn?

Av Suzanne Ek 10 sep 2001 09:26