Killar, killar, killar

Tänk att min lilla artikel om barnafödandet skulle locka kommentarer bara från killar. Så lustigt. Kan det möjligtvis vara så att män inte har lika mycket att förlora då tiden kommer för att höra trampet av små barnafötter? Är det fortfarande så att det är det är tjejen som får dra kortaste strået då man bestämmer sig för att bilda familj
för att generalisera lite, hon får ta största ansvaret, han får behålla mycket av sin gamla frihet?

Jag undrar om det inte är så. Dessutom precis som en av de debatterande tjejerna skrev," varför är det ingen som ger sig på killarna i den här debatten, det finns massor med killar som inte vill ha barn". Så sant så. Är det månne så att det är mer accepterat för en man att inte vilja ha en avkomma, än det är för en kvinna? Vi kvinnor ska ju ha dessa moderskänslor som vi per automatik skall börja känna av då vi uppnått en viss ålder. Gud nåde om vi inte har det, då får vi kvickt gå och ställa oss vid skamvrån. För det är ju vår plikt att föda barn.

Näe förbaske mig. Vi lever i ett fritt land där alla ska få bestämma över sitt öde själv. Det lilla fåtal som trots allt bestämmer sig för att inte föda barn tycker jag kan få vara ifred, så kan vi som vill göra detta befolka Sverige så gott det går. Förresten öppna upp sveriges gränser och släpp in de som vill komma hit. Då får vi upp invånartalet och vi kan alla bli försörjda på åldernshöst. Dessutom finns det redan massor med barn ute i världen som ingen vill ha. Ta hit dom så har vi snart grunden till en stor skara framtida skattebetalare.

Av anne persson 07 sep 2001 09:17