Roberto uppmanar till misshandel

Om en talesman för AFA i samband med kravallerna i Göteborg försvarat organisationen och dess stenkastning mot polis med uttalanden som "det är faktiskt vår organisation som drar till sig och räddar kidsen som annars skulle ge sig in i knarkmissbruk och gängslagsmål på gatan", skulle denna person bli ganska hånad. Förmodligen skulle talesmannen dessutom bli utsatt för allehanda medial tortyr innan han eller hon också dömdes i tingsrätt för uppvigling.

I Paolo Robertos fall verkar det dock annorlunda. Han har, i ett gigantiskt spektakel tillsammans med det borgliga Stockholms stad, gjort småbarnsshow av den form av livsfarlig misshandel som kallas proffsboxning. I ett tv-inslag försvarade han sitt agerande med just ovanstående märkliga påstående:

- Proffsboxningen räddar kidsen från gatan.

Jag antar att han menar någonting i stil med följande:
Om förortskidsen A och B tillbringar sina kvällar på innerstadsgata 1 med att banka skiten ur varandra är det ett problem. Om förortskidsen A och B dessutom ger sig på pensionär P blir det hela rent av förkastligt. I stället ger man dem något att göra, det vill säga fångar in dem i en lokal, tvingar dem till stenhård fysisk träning för att sedan låta dem gå lös på varandra i en ring inför en entusiastisk publik.

Detta skola alltså vara det vinnande koncept med hjälp av vilket vårt land bliva fritt från ungdomarnas härjningar.
Pensionär P håller säkerligen med. Politikerna som vill få ner brottsstatistiken likaså. Och precis som alla andra proffssporter har säkerligen proffsboxningen en betydelse när det gäller att locka in kidsen i träningslokalen.

Skillnaden mot hockey och fotboll två andra verksamheter som bevisligen lockat ungdomar från gatan är att proffsboxning är ren och skär misshandel. Inte sport.
I amatörboxning har man huvudskydd och tjocka handskar. Där är det träffar och poäng som räknas - inte vem som har flest hjärnceller kvar när ronden är slut.

Proffsboxning å andra sidan syftar till att med betydligt tunnare handskar och utan skydd för haka och huvud tillfoga sin motståndare så pass mycket hjärnskador att denne inte längre kan stå på benen. Det kallas för knock och är vanligt förekommande i proffsboxningssammanhang.

Den ultimata tillfredsställningen för en proffsboxare är när han gett sin motståndare så många hjärnskakningar att denne vid det sista slaget svimmar och dråsar i golvet som en stor säck potatis.

Det beskrivs till och med av våra stora sportkanaler som ganska ballt. Men misshandelsmomentet är inte proffsboxningens enda problem. Är du professionell misshandlare har du inget liv. På samma vis som gladiatorerna en gång i tiden var i händerna på sin kejsare, tvingas dagens gladiatorer, proffsboxarna, att skriva under slavliknande kontrakt som gör dem till utslagna vrak om de skulle gå mot sin organisations eller promotors vilja. Senaste exemplet är 1999 års WBO-världsmästare Armand Krajnc som 1996 skrev under ett kontrakt som säger att han, om han är missnöjd, visserligen kan säga upp kontraktet skriftligen. Samtidigt säger samma kontrakt att promotorn inte behöver acceptera uppsägningen om han inte vill. Sådant kallas slavkontrakt.

Därför blev Krajnc av med sitt världsmästarbälte när han försökta byta stall. Nu slåss han, fortfarande under samma slavdrivare, för att nå den status han en gång hade. 1970 förbjöds proffsboxningen i Sverige. I dag är vi det enda landet i EU som har det så. Det ska vi vara jävligt stolta över.

Av Johan Andersson 22 aug 2001 09:40