Förförd av Rikard Wolff

Jag blev förförd av Rikard Wolff i helgen. Naturligtvis inte förförd som kvinna för han är ju "sån där". Nej, här handlar det om musiken och budskapet. Han pratar mycket om kärlek och inte bara män emellan utan om kärlek och acceptans som ett sätt att vara. Mellan två sånger säger han att människor ofta tycker att "du behöver väl inte prata så mycket om det där, det behövs väl inte längre i dessa tider. Och jag tycker ju om dig trots att du är sån där, men kan du inte prata om något annan än det där?"

Nej! Det är just där knuten sitter. Så länge människor fortfarande blir upprörda över att män som Rikard pratar om sin kärlek till andra män, behöver vi prata om "det där".
Så länge folk fortfarande lyfter på ögonbrynen när de hör att någon är bög eller bi eller lesbisk är det inte färdigpratat.

När det första som sägs i ett samtal om någon som är homosexuell är just att "hon är flata" eller att "han är bög", då finns det massa saker som fortfarande måste sägas. Hur ofta säger du till exempel: "Jag ska träffa min väninna Anna ikväll, hon är hetero"?

Alla är människor i första hand. Människor som behöver kärlek, närhet, värme. Människor med olika intressen, olika värderingar, olika sätt att leva sina liv. Även bögar och lesbiska är otroligt mycket mer än bögar och lesbiska. Att bara stanna vid att bara nämna deras sexuella läggning är att spärra in dem i små, små bås som inte är värdiga någon människa.

Förra veckan träffade jag en bekant som sa att det har blivit en modenyck att vara homosexuell. Jag tror inte det. Efter vad jag har förstått är det otroligt tufft för många att överhuvudtaget erkänna sin läggning för sig själv och sin omgivning. Att göra det bara för att det är häftigt låter besynnerligt i mina öron. Kanske det finns de som fejkar ett förhållande med någon av samma kön för att reta föräldrarna eller för att vara cool, vad vet jag, men i så fall är det nog bara något tillfälligt. Det kan knappast vara så att man väljer att leva med någon av samma kön någon längre tid bara för att det är modernt eller upproriskt. Det finns antagligen enklare sätt att göra revolt på.

Rikard Wolff, du behövs! För genom sådana som dig, genom människor som står upp för det som är viktigt för dem, händer det saker. Trots allt får vi långsamt ett mer öppet klimat, folk blir påverkade. När du kom in ensam efter konserten i lördags, när hela Vita Bergsparken stod upp och skrek och visslade och applåderade. Då grät jag. För att alla dessa kvinnor och män i skilda åldrar och från olika samhällsklasser fritt hyllar dig som är öppet homosexuell. För värmen och gemenskapen som kändes i hela kroppen. Stora tårar rann och jag snyftade till några gånger. Damen bredvid tittade undrande på mig. Jag log mot henne, hon fick gärna titta. Jag grät och fortsatte le, tacksam för att få vara där. Tack! Det var bara så sanslöst, gränslöst, jublande vackert!

Av Veronica Pagels 21 aug 2001 14:08