I Magisterns kläder

- Skynda er, flickor! skrek magister K G Levander med sin nyhesa röst, efter alla nervösa rop efter alla elever i den trånga bussen på väg till tågstationen. Han var samhällslärare åt 27 jobbiga men härliga elever, de skulle åka till riksdagshuset i Stockholm på studiebesök. Bussen stannade vid tågstationen i Örebro, och han gastade så att alla i bussen hörde; "Alla ska ut, och Oskar, sluta klottra och gå av!" Oskar ryckte till och tappade sin tuschpenna och rodnade när han märkte att alla stirrade på honom. Han försvann snabbt ut ur bussen, röd i ansiktet.

Nu samlades klassen och Levander räknade upp alla elever.
- 26!? Vem fan saknas?
- Långe Jan, han är magsjuk, sa Korte Ulf, hans bästis.
- Men va fan, vi var ju 27 när vi steg på bussen! Skolkar nån, eller? Och Petra, du får sluta röka så jävla mycket, det är inte bra för dig!

Nu förflyttade klassen sig till perrongen. Magister Levander var stressad, han kände sitt höga blodtryck komma smygande och han försökte räkna ner sig - 10, 9, 8, 7, 6. Men vad i hel.!? utbrast han, ännu mer stressad. Monitorn visade med suddiga gula bokstäver: "9.20 HALLSBERG STOCKHOLM Ändr.tid 9.50"
- En hel halvtimma försenade, tänkte Levander, och det var kallt ute, det var vinter nu. Han knäpper sin skinnjacka, och upptäcker att den andra knappen uppifrån försvunnit.

- Fan också, man ser ut som en slashas när man besöker riksdagshuset! muttrade Levander för sig själv. Magister Levander var en högrest man i medelåldern, med akademisk bildning, både i statsvetenskap och historia, och drömde om en karriär bortom politiken. Men av nån anledning kom han in på läraryrket, och undervisade nu i samhällskunskap på gymnasiet. Han var antirök, något som hans generation inte alls var, så han stack ut lite ur mängden.

Petra rökte sin tredje cigg, bara på perrongen. - Kåge, när fan kommer tåget? frågade hon rastlöst, samtidigt som hon tog sitt sista bloss på den tredje ciggen.
- Snart, Petra vänta ska du se så kommer allt ordna sig.
- Men jag fryser! väste Petra.
- Ja, men du har inga stadiga kläder som jag, sa Levander och klappade på sin mage för att visa att han hade en bra jacka.
- Den är ju stenålders! skrattade Petra och några andra i klassen.
- Jaja, den köpte jag 1975, den är ju bara 5 år gammal!
- BARA 5 år gammal, kontrade Petra och skrattade högre än förra gången.

Tåget kom till slut, och resan kunde börja. Det var i början på 80-talet, då kalla kriget fortfarande pågick och det var fortfarande kallt om vintrarna. Snön låg, så packad på vissa ställen att tåget hade svårt att plöja sig fram.

Levander började prata med Erik, klassens plugghäst, om studiebesöket. Att det var viktigt för eleverna att verkligen se hur det går till med makten i Sverige. Det skulle han inte ha gjort. Efter drygt två timmar och några hundra frågor av Erik kom de fram till huvudstaden, Levander tog, trött och mör efter alla frågor Erik ställde, sin jacka och samlade klassen på perrongen. Nu var det dags för en promenad, sa han hurtigt. Hela klassen stönade förstrött och nån sa:
- I det här vädret!? Så fan heller! Kan vi inte åka tunnelbana dit?
- Vad är det med er? Har ni inga ben att gå med? svarade Levander, trött på ungdomarnas brist på engagemang. Det snöade ymnigt i Stockholm, det hade varit strömavbrott i huvudstaden några dagar tidigare.

Nu gick gruppen, förbi Sergels torg mot Malmtorgsgatan, och under tiden malde Levander på om Gustaf Adolf, om vilken stor svensk regent han var lommade eleverna fram, frusna och undrande, när de skulle komma fram.
- Som ni säkert förstår, så har dom gjort detta torg efter Gustaf Adolf. Han byggde upp Sverige i ett rasande temp.
- När fan ska vi in, jag fryser!! fräste Petra och några till i gruppen.
- Okej, okej, då går vi över den där bron, Norrbron, så ska ni se att vi snart är framme. Vi har visst bråttom, märkte jag nu. Levander hade glömt att tåget var försenat, och nu var det bråttom, eftersom guiden kanske inte väntar. Skynda er, flickor!

Väl inne i kapprummet tog guiden emot, och frågade vant; - Tåget var visst försenat? Ingen fara, det händer jämt. Häng upp era jackor här, ni får nummerlappar av vakten vid disken.
- Magister Karl Gustav Levander var namnet, här är jag med mina elever, och ja tåget var försenat, ja sicket väder vi har såhär års!
- Äh, magister Levander stod bara och babblade om en Gustav Adolf! replikerade korte Ulf, klassens kaxigaste kille efter Långe Jan.
- Haha, skojare där, försökte Levander slingra sig. Men det var försent. Svettpärlorna syntes mycket väl, och han torkade sig hela tiden. Nu tog gruppen av sina jackor, och Levander kände efter om bankboken var där den skulle och ja, det var den. Han lämnade över jackan och sa till vakten; - Ta väl hand om den här!
- Visst, inga problem, sa vakten.

Nu började guideturen, och eleverna fick se riksdagssalen och träffa talmannen Ingemund Bengtsson och några riksdagsmän på vägen och bevittna en debatt och slutligen en votering. Guiden berättade om historiska händelser i huset, om de olika statsministrarna. Efteråt bjöds eleverna på fika och sen var det dags att dra kosan hemåt. Klockan var ganska mycket och de skulle inte vara hemma förrän på kvällen.
- Har ni haft det kul? frågade Levander, som var väldigt nöjd med guiden, och tackade honom så mycket för den lärorika dagen. Nu hämtade de sina jackor, och Levander sin och han irriterade sig på den borttappade knappen.

Nu gick dom tillbaka till T-centralen. Petra rökte hela vägen. Korte Ulf slängde snöbollar på allt och alla.
- Sluta med det där, Ulf! skrek Levander. Det hjälpte inte. Han fick en snöboll rakt i plytet så att hela klassen började skratta, men det gjorde inte Levander. Han surnade till, och sa att om inte alla skyndade sig, skulle de missa tåget kl 19.20, till Örebro. Nästa tåg var en timma senare, och dessutom åkte inte tåget till Örebro, utan till Hallsberg, så man fick byta tåg där. Alla la på en rem, till och med korte Ulf skärpte sig och de gick i rask takt till tåget. Allt gick galant, och Levander var lättad över att dagen inte övergått i katastrof, som han hade på känn.

Stämningen i gruppen var belåten, de var på väg tillbaka till landsbygden, till deras Närke, och till värmen i stugorna. Levander tittade ut genom fönstret, där han såg de vita vidderna bli lite blåa av mörkret. "Konstigt egentligen, om snön är vit, så borde den vara vit även på natten. Men den ger ett intryck av att vara lite blå. Men det är ju sant, vattnet har inte heller nån färg, därför speglar den sig så bra i färger", funderade Levander.

Läs fortsättningen i del II.

Av Tomas Lagergren 20 aug 2001 13:15