I Magisterns kläder: del II

Nu var de framme. Levander tog adjö av klassen. Han åkte hem, till frun, trött men belåten, tänkte han på hur kul det skulle bli att inhandla det nya kylskåpet till helgen, eftersom deras gamla knappt fungerade, de kunde inte ens köpa hem glass utan att äta den direkt, eftersom glassen smälte i skåpet, så dåligt var det. Han steg ur bussen, och huttrade till, det var verkligen kallt ute. "Kanske kunde man ha frysgrejerna i snön, tills vi har det nya skåpet till helgen?" funderade Levander skämtsamt, för så kallt var det.

Nu var han hemma igen, och fru Levander kom fram till honom, gav en puss och frågade om han sett bankboken. Hon var orolig att den försvunnit, eftersom sextiotusen kronor fanns på kontot, deras gemensamma för inköp.

- Ingen fara, Anna, den finns i min jacka, sa magister Levander lugnande. Han grävde i bröstfickan. Men ingen bankbok fanns där. Paniken spred sig i kroppen på honom, men han trodde att han flyttat den till den andra fickan. Men ingenting fanns där. Nu var det riktigt illa.

- K G, hittar du den inte? frågar fru Levander från köket.
- Jo, vänta en minut bara, Anna! Nu var han riktigt stressad. Han började svettas. Jävlar! 60 000!!! Kylskåpet!
Han sprang till telefonen och ringde upp polisen i Stockholm, och uppgav att hans bankbok försvann i Stockholm, vid riksdagshuset.
- Har du tappat den här i Stockholm, hittar du den aldrig mer, svarade polisen. Lönlöst att försöka ens, det händer dagligen.

Nu var Levander desperat. Han gick till köket och berättade det som hänt. Fru Levander blev sur, och anklagade sin man, Karl Gustav Levander för att vara en drönare som inte har koll på saker och ting.
- Du kan inte ens komma hem i rätt tid!!! Du får fanimej sova på soffan i natt!
- Ja, men lilla Anna.
- Kalla mig inte för lilla Anna, det hjälper inte! skrek fru Levander och sprang upp till sovrummet och smällde igen dörren.

K G Levander satt rådvill vid köksbordet och funderade hela natten lång. Sov knappt på soffan, och han fick en idé när tidningsbudet slängde in tidningen genom brevinkastet. "Vakten! Han måste ha sett något!" Levander rusade fram till telefonen och lyfte telefonen men hejdade sig när han såg att klockan var bara 04.12.

Timmarna gick och han åt frukost. Nu kom fru Levander ner, och sa inte ett ord. Hon åt sin frukost tyst, och gick upp för att göra sig klar för jobbet på regionsjukhuset, och hon åkte alltid med halvnio bussen, till Järntorget. Hon sa inte ett ord när hon gick.

När hon gått, var det en halvtimme tills de öppnade på riksdagshuset. Levander var spänd, och hoppades på att vakten sett något. Nu var klockan 9.02 och Levander ringde till riksdagshusets växel, och kom så småningom fram till vakten vid jackorna.
- God dag, det är K G Levander, som ringer, jag var där igår och som ni säkert förstår, så har något konstigt hänt, nämligen att min bankbok är försvunnen. Ni har kanske sett något?

- Hej, Herr Levander, nej, jag har inte sett något, men det ringde en herre från Umeå hit sent igår och frågade om vi hade gett honom fel jacka, eftersom han upptäckte att det fanns en bankbok med 60 000 i den högra bröstfickan. Han uppgav sitt telefonnummer ifall bankbokens ägare ringde hit och jag tror bestämt att vi talar om din bankbok. Mannen från Umeå undrade hur den hamnat där eftersom hans jacka var högst ovanlig, en brun skinnjacka med den andra knappen försvunnen.

- Tack gode gud! Ja, det tror jag också bestämt att det är min bankbok vi talar om. Levander grät glädjetårar och frågade efter telefonnumret till den okände mannen i Umeå
- Ja, nu ska vi se, sa vakten och kollade bland papperen. Ja, numret är: 090-459 900, varsågod och lycka till!

Levander lade på, lycklig och ringde snabbt upp den ännu okände mannen i Umeå, och de hade ett långt och trevligt samtal och han lovade att skicka ner bankboken. De bestämde även att träffas nån gång framöver, för mannen hade också jobbat som magister i samhällskunskap och var nu kommunalpolitiker för centern i Umeå, och de hade många gemensamma intressen. En nyvunnen vän.

Några dagar senare damp bankboken ner lagom till fredagen och det nya kylskåpets inköp. Ni kan lita på att familjen Levander hade en fortsatt kall vinter och många vintrar till.

Av Tomas Lagergren 20 aug 2001 13:27