Datorförakt - är det mitt fel?

Datorer är livsfarliga. Oumbärliga och 2000-talets samvetslösaste diktatorer. Skapta för att assistera, inte rasera: "To serve your master."

Men de har tagit över. Och är i högsta grad levande. Den som säger något annat är bara naiv. För om det bara skulle vara ett maktlöst ting, varför är den då snabbare, kraftfullare och mer inflytelserik än något annat dött och viljelöst ting?

Jag hatar dem för att jag inte förstår dem, för de inte förstår mig och för att jag samtidigt är högst beroende av dem.

Att äga ett dataförakt måste vara det mest absurda för den tidsålder vi lever i, men jag måste erkänna att jag lär mig aldrig förstå mig på dem och det stör mig. Jag rår om dem, pysslar om dem och jobbar med dem på ett icke utnyttjande sätt. På ett högst primitiv sätt. Jag gör inget våghalsat och vågar definitivt inte experimentera. Jag följer instruktionerna till punkt och pricka och gör ingenting överilat.

Ändå sviker dem mig när jag mest behöver dem. Fascister kan dom kallas, tycker jag, för att de styr mig. Kontrollerar mig och mina känslor. Den dödar min kreativitet och vill förstås bestämma allt själv och skyller mer än gärna ifrån sig på andra program. Eller allt som oftast, hävdar att det är jag som gjort fel och anklagar mig för att gjort något förbjudet, fast jag bara ville öppna en sida. Dråpliga missförstånd kan man tyckas tro, men jag tror att så inte är fallet. Det har hållit på allt för lång tid nu.

Kanske är den avundsjuk för att jag samtidigt jobbar med kollegor program till honom, men jag försöker få honom att förstå att de behövs både två och jag försöker få honom att förstå att de ska samarbeta. Att jag använder dem har tydligt sitt pris. "Tyvärr detta går inte och genomföra", säger den - säkert du gjorde ju exakt samma sak förra kvällen! Eller; "Mr Pc är upptagen, Mr Pc är trött, och hänger upp sig på småsaker, Mr Pc vill inte prata med dig just nu, Mr PC måste sova nu, och stänger ner sig, Mr Pc vill leka, fast inte med dig, och gör precis som den själv vill, Mr Pc är arg och får utbrott och förstör en hel dags verk gärna mästerverk.

Ja, ja, jag vet att ni som läser det här, tycker jag är det den dummaste dataanvändaren ni träffat på, men jag talar efter sanna skeenden. En konflikt mellan mig och Mr Pc har uppstått. Jag förstår att ni tycker att jag går honom bakom ryggen. Men jag försöker verkligen vara snäll med honom.

För det mesta. Ibland smackar jag till honom rakt i ansiktet och den stirrar bara på mig oberört en sekund och i nästa sekund vägrar den röra sig en enda sida. Det har hänt att vi har gjort det mest fantastiska sakerna tillsammans. Jag minns speciellt en gång då vi samarbetade med både Photoshop och Pagemaker, samtidigt, det var säkert flera hundratals åtgärder den dagen, flera överföringar, fram och tillbaks, upp och ner, jag blev aldrig nöjd. Men det blev bra och jag tror Pc trivdes bra med dem båda. Säkert för att de programmen visade upp en kompetens som var så imponerande, att de var kunniga, hjälpsamma och gjorde proffsiga saker.

Jag försöker, verkligen, dumpa mitt dataförakt, men ju mer intresserad jag blir av hans arbete och ju mer infiltrerad jag blir i hans tillvägagångssätt och kapacitet, åsamkar han mig skada och resten av världen, förödelse. Han gör ett drag som får mig att inte fatta någonting och jag tvingas börja om från början igen. Bara för att profilera sin maktlystenhet och för att visa vad som händer om man gräver för djupt.

Ja, någonting är det mellan han och mig. Kanske är det för att jag talat högt om att jag en dag kanske ska sälja honom och köpa en annan. Det kanske är det. Vårt samarbete är kanske över. Men ärligt talat har han hjälpt mig så många gånger att jag borde bara visa tacksamhet. Ja, dataförakt, vem vet, det kanske är mitt fel? Jag tror inte det.

Av Danjel Lindberg 20 aug 2001 10:21