Våga ingripa

Med min tio månader gamla son sovandes bredvid mig vaknar jag till nyheterna på TV. Återigen har man sprängt en liga som handlat med barn. Min första reaktion blir att fyllas av vrede inför dessa samvetslösa människor och för vad de har gjort. Det är lätt att gripas av frustration över såna här saker. Sedan börjar jag fundera. Vad är det som gått så snett? Har vi kanske alla en del i det här? Detta världsomspännande problem går det att förhindra? Ja. Jag tror det. Till en viss del.

Jag tror att alla kan bidra till en förbättrad värld. Detta sker dock inte genom att enbart förargas. Däri ligger en stor del av problemet. Vi förargas och vi blir hämndlystna. Jag pratar inte om förståelse. Jag tror snarare på ett mått av medvetenhet. Att inse att problemen finns och att inte skygga för att handla. Jag talar om att rent fysiskt knacka på hos grannen om det verkar som något skumt pågår. Ja, jag är medveten om att det kan få konsekvenser. Vuxna människor har en tendens att värna om sitt revir, så även barn. Men kanske är det så vi måste börja. Vi måste lägga oss i, om inte du eller jag, vilka? Vi måste börja inse att problem finns.

Det finns dagispersonal som med största sannolikhet tror sig veta att en del barn blir utsatta för övergrepp. Reglerna är dock så hårda att de nästan måste ha "vattentäta" bevis för att kunna göra något.

Personligen ser jag en stor tragik i detta. Vi måste "våga" låta oss bli kritiserade för att förebygga att andra barn far illa. Vad är vår intrignitet värd annars? Alla ni som hävdar att anklagelser mer kan stjälpa än hjälpa. Vad händer med de barn som försvinner i er värld av själviskt "det är minsann inget fel i vår familj"-mentalitet. Om där inte finns något problem eller fel, var glada för det, och framför allt, var glada för att någon brydde sig nog att ta reda på det.

Det är ofta jag tittar på vår värld med sorg. Sorg över att vi gör som vi gör. Sorg över att människan tycks ha blivit avskärmade från sin nästa. Detta i en tid som annars går framåt i raketfart. Låt oss ta tag i detta problem innan det är alldeles för sent. Vår värld är redan så annorlunda. Låt oss förbättra oss själva i samma takt som tiden i övrigt. Detta inte för att vi måste utan för att det är nödvändigt.

Av Marie Hjortzberg 09 aug 2001 15:03