Mördande kärlek 2

"Britta sover du? Du kan inte sova här. Du vet att du får ont i ryggen av att sova på soffan." Hon vaknar ur sin dvala. Det skarpa ljuset från takkronan träffar henne som ett knytnävsslag i ansiktet. "Va, vaaa. Var är jag?"

Hon reser sig upp på armbågarna. Hon måsta ha slumrat till. Hennes man stod lutad över henne, han luktade vin och svett. "Du somnade visst", säger han. "Klockan är över halv ett på natten. Dags att sova." Det snurrar i hennes huvud. Hon suckar och reser på sig. Tar ett stapplande steg i riktning mot sovrummet. Så dumt, skulle hon döda sin gubbe. Tanken tedde sig plötsligt absurd. Hon skrattar åt sig själv och sin makabra fantasi, hon var ju inte ens arg längre.

Ett ljud bakom henne får henne att rycka till. Och när hon vrider på huvudet så ser hon den i ögonvrån. Kniven. Hon ser dumt på den bråkdelen av en sekund, hennes hjärna har slutat att fungera. Vad är det som händer... vad vill han, hjärnan fungerar fortfarande inte. Fast allt är så uppenbart. Men det här är helt fel, så här skulle det ju inte bli.

Innan kniven faller mot henne så hinner hon se en glimt av hans ögon. De är fyllda av beslutsamhet, effektivitet. Som om han äntligen fått kraft att utföra något som han länge funderat på. Hon kände skräcken, fasan. Väntade på hugget, visste vad som skulle komma. Hörde skriket som inte var hennes, kunde inte vara hennes. Sedan smärta, mörker, tystnad.

Av anne persson 06 aug 2001 09:52