De gripna i Italien

Jag är alltså inte själv en av de gripna, utan vidarbefodrar endast detta pressmeddelande till Sourze.

/Anders Linnard

Pressmeddelande från de fyra svenska som greps på skolan i Genua, Italien.

Vi, fyra svenskar, befann oss i en skola som var en av GSF:s officiella sovplatser på lördag natt under G8-mötet i Genoa, Italien. Det var då polisen stormade. När de kom in låg många och sov i sina sovsäckar och vi vakna insåg att vi inte kunde göra något och stod därför med händerna på huvudet redan då. Det spelade ingen roll. De skrek på italienska och slog tills blodet rann och både ben och batonger gick av. Vad vi såg lyfte ingen ett finger till motstånd. Vi låg på golvet och skyddade huvudet med armarna och väntade på att de skulle sluta slå. Vi var cirka 90 personer på skolan och två tredje delar av oss fick åka ambulans till sjukhuset men alla utsattes för slag.

Därifrån fördes en av oss ihop men ett par andra till en polisstation där vi hölls i ett rum som vittnade om tidigare händelser där. Där låg hårtussar, trasiga glasögon och blod. På väggen fanns en fascistsymbol och ett befäl ritade även dit ett hakkors och klargjorde att det var det som gällde där.

Vid ett tillfälle kom han in med ett järnrör som han gick omkring med och gjorde sig redo för att slå, men gick sen istället ut ur cellen igen. När han kom tillbaka nästa gång låtsades han att han hade en pistol i handen som han satte mot allas huvuden och sa "poff, poff". Efter det gjorde han grävgester.

Efter det fördes alla till ett tillfälligt uppbyggt fångläger i Bolzaneto. Där var vi från lördag natt till måndag utan mat, utan sömn och utan skydd mot kylan i kalla stenceller. Periodvis tvingades vi i timtal stå med särade ben och händerna mot väggen, även de som redan var svårt skadade. De som inte klarade det fick ännu mer stryk av polisen. De slog oss systematiskt. Efter att ha sparkat ned en kille och slagit hans huvud i väggen gjorde flera av poliserna hitler-hälsningar, sjöng fascistiska sånger från Mussolini-tiden och skrattade. Under hela tiden på Bolzaneto var vi konstant hotade med misshandel och de bröt ned oss fysiskt och psykiskt. Vi fick aldrig veta varför vi var där eller när vi skulle släppas. Vi registrerades noggrant med personuppgifter, fingeravtryck, foton och andra personliga kännetecken. Alla tvingades göra "läkarbesök", en och en, men inte för att se över de skador många hade utan för att klä av oss nakna inför en påstådd läkare som sa att vi borde fått ännu mer stryk. Några poliser lekte då hund på en av oss. De skällde och högg som hundbett med handen på benen. Det tyckte de var jätteroligt. En tjej klippte de av håret på när de inte tyckte det var nog med att ha tagit alla andra personliga tillhörigheter. De tog ifrån oss allt och vi hade inga som helst rättigheter.

Efter cirka ett och ett halvt dygn flyttades vi från Bolzaneto till olika fängelser. Där fick vi mat och sömn och på ett av fängelserna fick några av oss rätten till ett samtal men inte till advokat eller ambassad, bara till familjemedlem. En av oss fick sitta isolerad. Först på fjärde dagen av fångenskap fick vi träffa en advokat och tolk och vi mötte domaren i någon form av häktningsförhandling. Det var också först nu vi fick veta vad vi var misstänkta för. Vi anklagas bland annat för att inneha vapen, gjort våldsamt motstånd mot polisen när vi greps och för att ha slagit sönder skolan, något som polisen stod för helt själva. Samma kväll respektive natt blev vi deporterade och får inte komma tillbaka till Italien på fem år. Någon dom har dock inte fallit och åtalspunkterna står kvar. Vi fick inte tillbaka sakerna de tog från oss. De har fortfarande pass, pengar, smycken och vår packning är kvar i Italien.

I fängelset blev flertalet av våra utländska kamrater kontaktade och till och med besökta av representanter från sina respektive hemländers konsulat. De kom för att bryta isoleringen mot världen utanför och för att visa att folk utanför vet att de är fängslade, så att de inte bara kan försvinna 18 personer är fortfarande "försvunna" sedan mötet i Genoa. Genom representanterna kunde de skicka en hälsning till sina anhöriga. Svenska konsulatet tog ingen kontakt. Inte för att vi suktade efter kontakt med svenska ambassadörer men de var de enda som hade möjlighet att besöka oss. Anhörigas oroliga samtal till UD bemöttes med nonchalans och ovilja. Informationen de fick var direkt hämtad från text-tv.

Tillbaka i Sverige läser vi i flertalet tidningar att vi fyra svenskar på skolan var beväpnade med brandbomber. Inte att vi är misstänkta för det utan att vi faktiskt var skyldiga till det, i borgerlig medias egna rättsprocess. Nästa gång journalisters research-arbete börjar och slutar i polisrapporten kan ni spara tid genom att bara signera den direkt. Vi är dock inte förvånade över medias framfart där vi, speciellt efter mötet i Göteborg, förvandlats från "naiva ungdomar" till "huliganer", "ligister" och "terrorister". Så länge vi är ett hot mot den rådande maktstrukturen kommer vi att utdefinieras på ett eller annat sätt av borgerlig massmedia. Massmedias ägare hör utan tvekan till de med mest makt och deras intressen är att driva sina företag med så stor vinst som möjligt. Därefter utformas innehållet.

Vi vet att vi inte utsattes för "enskilda rötägg" inom en annars, enligt svensk polis "lugn och disciplinerad" italiensk poliskår. Besluten fattades långt högre upp i makthierarkin. Inte heller där av någon "ensam galning" utan det är generellt så här det går till över hela världen, vare sig den hotade makten är fascistisk, diktatorisk eller nyliberal. En av polisens huvuduppgifter är att med våld verkställa makthavarnas beslut och det var det som hände i Italien. Kritik mot polisvåldet har plikttroget avgetts från flera EU-länder. Sverige är knäpptyst. Tack för att vi slipper hyckleriet. Efter Göteborg är det lite väl uppenbart att Sverige inte har ryggen fri i sammanhanget.

/De fyra gripna i Genoa, Italien.

Av Anders Erikson 05 aug 2001 18:42