Djur är inte människor

Debatten kring djurhållning, etik och moral väcker starka känslor och ont blod på dagstidningarnas ledarsidor. Det resonemang som förs där, för tankarna till nyliberalismens idévärld och kristna värderingar som bygger på grundlösa rädslor där människan tar sig rätten att exploatera inte bara jordens resurser och djur utan legaliserar med sitt gudskomplex också rätten att ändra hela världsordningen.

Det döljer sig en fanatism som med lätthet för tankarna
till sekteristiska grupper som står att finna bland extremhögern.

Vari ligger problemet? Människan är i sig en fantastisk varelse med förmågan och möjligheten att göra storverk. Både i det stora och det lilla. Men människan är också det däggdjur som är det farligaste av alla. Genom mänsklighetens historia har vi lyckats åstadkomma så mycket skada att utsikter för framtiden ser mörka ut. Vi har alltid satt oss över andra grupper som av olika anledning avvikit från gängse normer. Människor/samhällen har med samma typ av värderingsgrund som nyliberaler tagit sig rätten att utnyttja barn, kvinnor, svarta o s v.

Ifrågasättandet av den systematiska och kapitalistiska exploateringen av djur handlar om så mycket större frågor än djurs lika värde. Det handlar om Alltets existens. Att vissa nyliberaler och kristna stirrar sig blinda och
projicerar sin egen ofullständiga självkänsla och egenvärde på djurrättsdebatten har ingenting med djurrätt att göra. Att känna det så kallade "okränkbara människovärdet" genom att nedvärdera andra arter visar bara på mänsklig ynkedom och andlig fattigdom.

Av Chatarina Krångh 02 aug 2001 17:08