Rinkebysvenskan är en brytning

Satte mig ner och skulle skriva en artikel om att sättet man talar på i förorterna inte är en brytning, utan en dialekt. För att övertyga er läsare tänkte jag skriva av förklaringen ordboken gav på ordet "brytning". För mig har det alltid inneburit att man inte talar språket korrekt, att man säger ord och meningar fel, vilket jag inte ansett vara en rättvis generell beteckning på talet i förorterna.

Så jag slog upp det, och tji fick jag. I Norstedts svenska ordbok från 2000 står nämligen följande att läsa: Bryta "tala med visst främmande uttalsmönster betr. Ljud eller ofta satsmelodi".

Jahapp, då är väl det vi pratar här ute i förorterna en brytning då. Även vi som pratar perfekt svenska, med ett välfyllt ordförråd, men som präglats av den tyngre och mer nonchalanta ton som språket haft runt omkring oss hela vårt liv. Vi som har ett lite annorlunda sätt att säga vissa meningar på, vi som har jävligt kul med språket och ständigt kommer på nya uttryck att förgylla våra samtal med för övrigt precis som resten av svenska folket gör.

Om brytning verkligen innebär det som stod i ordboken så ser jag det gärna som en brytning. Om brytning verkligen innebär det, så ser säkert också alla skåningar, smålänningar och norrlänningar med nöje sitt sätt att prata på som en brytning.

Fast innan jag uttalar mig är det nog bäst att jag frågar, vänta.

Tycker du att sättet du talar på är en brytning?
- Nej! Jag bryter bara när jag talar engelska eller tyska!
Stefan Andersson, 45, Skåne

Tycker du att sättet du talar på är en brytning?
- Jag tycker EJ att dialekten här eller andra dialekter överhuvudtaget är det samma som att man bryter.
Eva-Lena Fransson, 23, Småland

Tycker du att sättet du talar på är en brytning?
- Nej, ingen brytning, snarare en dialekt.
Fredrik Lundegårdh, 18, Norrbotten

Oväntat.

Varför säger man då att boende i Stockholms förorter, i vissa fall även de som är "helsvenskar", bryter, men inte boende i andra delar av Sverige? "Främmande uttalsmönster", som ordboken säger, borde egentligen vara allt som inte låter som rikssvenska ni vet det som talades i radio- och TV-sändningar i "begynnelsen". Då kan man egentligen säga att hela Sverige bryter. Men så är det inte. Alla hörn av Sverige har sin egen dialekt. Alla hörn förutom förorterna till de stora städerna. Där bryter man.

Det handlar egentligen inte om vad man kallar det. Det handlar om bakgrunden till orden man använder, och dess egentliga innebörd. Varför tycker inte norrlänningar och skåningar att man ska kalla deras sätt att prata på för brytning? För att det är fult. Ingen vill heller kalla norrlänningars och skåningars sätt att prata på för brytning, eftersom det inte finns någon anledning att trycka ner dem.

När vi använder ordet "bryta" som generell benämning på förortsbors tal förtrycker vi. När någon vid en anställningsintervju startar med sämre odds för att det på hans annars perfekta tal, hörs att han härstammar från ett annat land, förtrycker vi. När läraren utgår ifrån att eleven inte kommer att klara MVG, av samma anledning, förtrycker vi.

När vi i vardagslivet skapar en bild av en människa vi inte känner, efter hur han pratar, förtrycker vi. Vi måste sluta förtrycka.

Av Carlos Rojas Beskow 25 jul 2001 09:21