Detta tjat om respekt

Jag var ett mycket väluppfostrat barn. Tills jag fyllde 15 år. Då bröt jag definitivt med det gamla. Jag hade helt enkelt fått nog av de äldres auktoritet och självklara överlägsenhet över oss barn.

Som litet barn lärde min mor mig att det var artigt att niga åt alla jag kände igen som var äldre än hon själv. Att gå upp till affären fram och tillbaka kunde ibland innebära att jag fick ont i mina ben efter allt nigande beroende på hur många tanter och farbröder jag stötte på.

Men det var inte det värsta. Jag kände mig förnedrad och underlägsen över detta ständiga nigande. Ibland gav detta nigande frukt och någon kunde ge mig ett leende. Men oftast kände jag det som om de äldre tyckte att det var en självklarhet att jag som barn skulle visa min underlägsenhet.

Om vi hade varit och handlat i stan en hel dag och sedan tog bussen hem fick jag oftast resa mig upp och lämna min plats om det kom någon äldre och där inte fanns andra lediga säten. Jag minns att jag var trött och gärna hade velat sitta kvar.

När man skulle titta på TV var det de äldre som bestämde vad man skulle titta på. Det fanns bara två kanaler att välja på, men var det barnprogram på 1:an och nyheter eller sport på 2;an, så blev det 2;an. När Lennart Hyland upptog allas intresse på lördagskvällarna fick man inte ens hosta. Gjorde man det åkte man ut från vardagsrummet.

När det var familjesammankomster, såsom vid jul till exempel, satt de äldre i vardagsrummet medans barnen fick sitta för sig själva i något annat rum.

Barn skulle vara tysta, helst inte synas och absolut inte besvära. Höjden var när man hälsade på bekanta uppe i Jämtland. Då fick barnen vänta med att äta tills de äldre ätit klart.

Tanterna och farbröderna var egentligen inte så lastgamla som man då tyckte. De klädde sig gammalt och de uppförde sig gammalt. Gammalmodiga och ukna människor i hatt. Och de var kanske bara 50 år.

När de äldre pratade fick man vara tyst. De frågade aldrig efter barnens åsikter eller önskemål. Gjorde man det förbjudna att avbryta eller ställa till med något besvär fick man sig en utskällning. Många av mina kamrater råkade ännu värre ut. De blev agade om barnen gjorde något som inte passade föräldrarna.

Nej, fy fan för sådan respekt för äldre!

Idag kan barn visa respekt mot dem de respekterar, men de kan också be någon fara åt helvete om de tycker så.

De behöver inte resa sig i bussen och lämna sin plats till någon äldre som faktiskt själv kan stå. Kommer någon jättegammal tant eller farbror som man ser inte klarar av att stå själva i en trång buss, är jag säker på att vem som helst - äldre eller yngre - reser sig upp för att lämna sin plats.

Barnprogram är bra program, och nu får barnen företräde om familjen bara har en TV.

Idag sitter väl, hoppas jag, barnen tillsammans med sina föräldrar och besökande gäster när det är festligare tillställningar hemma. Och de får prata. Och gör det också.

Barn idag kan vara glada, uppspelta, griniga, bråkiga, pratiga och stökiga och otroligt gulliga och kloka och förnuftiga. Och det ska vi vara glada för. Inte vill jag ha tillbaka dessa tysta intetsägande ungar som bara rättade sig efter de äldres vilja.

Och jag är stolt över våra ungdomar. Som är självständiga, duktiga, belästa och mycket humana personer. Ungdomarna ser fel som vi äldre inte ser. De väcker nytt hopp. De skapar nya ideér och framtider.

Nu tycker säkert många att ovannämnda är en förljugen bild av barn och ungdom. Men jag håller inte med.

Det finns mycket som idag inte är bra och som drabbar just barn och ungdom. Jag tänker då på våld, rån och missbruk som sprider sig neråt i åldrarna. Men är det barnens fel?
Nej, det tror jag inte det är. Många barn har tyvärr inte samma möjligheter och sociala trygghet som de allra flesta har, och det skapar problem.

Och vi som idag är äldre. Hur är vi? Jo, vi är yngre i vårt sätt att vara och se ut. Gladare och mer insiktsfulla. Och vi förstår våra barn.

Ordet tant och farbror håller på att försvinna. Och det är jag glad för. För vem vill kallas för tant eller farbror.

Av Carina Sundbäck 21 jul 2001 18:41