Nya möjligheter till lesbisk kamp

Nyheten om att kvinnor i framtiden kan bli med barn utan spermier stod att läsa i Aftonbladet den 12 juli. Kajsa Kallio går till starkt angrepp mot det synsätt som framkallar och förmedlar sådan forskning "Kvinna kvinna flicka", Sourze 12/7. Jag håller i princip med henne på många punkter.

Biologisk mångfald är en förutsättning för livets fortlevnad. Det är mångfalden som gör samhällen resistenta mot sjukdomar, och detta gäller både mänskliga och ickemänskliga djur, såväl som växter. Vikten av biologisk mångfald har utretts noga och poängterats av de forskare som analyserat konsekvenserna av det moderna jordbruket, där ekonomiska intressen leder till monokulturella, genetiskt modifierade gröder. Dessa nya ekosystem är mycket ömtåliga för sjukdomar och skadeinsekter och kräver därför mer och mer bekämpningsmedel, vilket som bekant är skadligt för vår miljö.

Den andra punkten är resurser. Stora pengar läggs på forskning, och i många fall kan vi fråga oss till vilken nytta. Vapenindustrin är ett exempel, gentekniken ett annat, där företagens vinstintressen går före etiken och livets långsiktiga fortlevnad. Hade människosläktet begåvats med en världsomspännande empati för sina systrar, bröder och hermafroditer - samt en förståelse för vår delaktighet i det globala ekosystemet - hade alla dessa resurser kunnat läggas på livsbejakande projekt. Det är ett faktum att läkemedelsindustrin underlåter att förhindra massdödsfall i fattiga länder, eftersom de döende inte kan betala medicin.

Men jag måste påpeka att det finns perspektiv från vilka kunskapen om spermielös reproduktion faktiskt är en positiv nyhet. När jag själv läste artikeln i Aftonbladet var de positiva aspekterna de som först slog mig, och de lyder som följer.

Större delen av jordens mänskliga samhällen bygger på patriarkala strukturer. Detta innebär att den manliga essensen, som är en idé, värderas högre än den kvinnliga, också den en idé. Eftersom naturen är ordnad så att det krävs en av varje kön för att göra barn, har heterosexualiteten setts som den enda riktiga konstellationen av samvaro - åtminstone i de kulturer där sexualiteten, reproduktion och gemenskap går hand i hand. Detta har lett till heteronormativiteten, den socialiseringsprocess som påbjuder att vi ordnar våra liv i heterosexuella parbildningar.

De kvinnor som velat göra uppror mot ett sexistiskt samhällssystem har alltid fått ta i beaktande detta, varför de ständigt fått betona att de visst tycker om män, är riktigt heterosexuella och gärna gifta. Feminismen har kommit att missuppfattas som ett hat mot individer av manskön, vilket har resulterat i ständiga repliker som "jag är inte feminist, jag älskar min man" i media. Alltså har de som ändå vill kalla sig feminister fått betona sin heterosexualitet, för att inte helt och hållet ställas utanför samhället.

Det har samtidigt varit svårt att föreställa sig ett manslöst samhälle, eftersom spermierna behövs för att göra barn. Alltså har feminister inte kunnat hota med att lämna samhället, och männen har hela tiden kunnat trygga sig med vetskapen om att de behövs.

Om möjligheten nu kommer för kvinnor att med teknikens hjälp göra barn med varandra, öppnar det för nya radikalare prostester. Detta skulle kunna göda den lesbiska kampen, eftersom som det då går att utropa ett lesbiskt samhälle som är autonomt. Positionerna är annorlunda. Lesbiska aktivister kan nu inte bara säga "vi lämnar ert samhälle", utan till och med "vi lämnar ert samhälle och bygger ett eget, ni är överflödiga". Om vikten av en radikal störtning av det patriarkala samhället för att uppnå fullständig frihet för kvinnan kan nå majoriteten av befolkningen, så att kvinnor vågar säga nej till heteronormativiteten och den falska gemenskapen på manlighetens villkor, - då kan samhället skakas i sina grundvalar när kvinnor plötsligt försvinner. Först då kanske förespråkarna för manlighetens ideologi kan se hur illa ställt det är, och verkligen bryta upp en tradition av sexism.

Av Martin Karlsson 13 jul 2001 16:31