Varför känna skuld för andras brott?

Hon hade känt honom ett bra tag så att han fick hänga med hem en kväll var inget märkvärdigt, de var ju kompisar. Men sen gick nåt snett där inne i lägenheten och plötsligt var han över henne och ingen kunde höra hur hon skrek.
-Anmäla?, säger hon och sen så blir det tyst.
Nej, det blev ingen anmälan. Det var ju hennes eget fel.
Hon kände honom sedan tidigare och hade tagit med honom hem, hur skulle det låta nere på polisstationen?

Det är många som sitter där ute och känner skuld för brott som andra begått och är skyldiga till. För en våldtäkt är ett brott. En kvinna sa till mig att de flesta kvinnor som blir våldtagna har sig själva att skylla. Att de ska veta att man inte får gå klädd för utmanande och att man inte ska lifta och att man aldrig ska bli för full eller gå ensam hem. Jag hoppas att hon aldrig ska få uppleva att det är långt ifrån sant.

Vi är många som inbillat oss att det var vårt egna fel. Att vi kanske varit flörtiga helt omedvetet eller att vi måste ha gett vinkar utan att förstå det själva. Att vi inte varit för tydliga. Att vi tagit genvägen genom parken. Att vi haft den korta kjolen. Varifrån kommer dessa tankar? Det ska nästan vridas och vändas tills man hittar något som helt klart och tydligt säger "ja, det var mitt egna fel."

Varför försöka skylla det på offren? Samma sak med misshandel. Istället för att ifrågasätta den som misshandlar så ifrågasätter många istället varför den som blir misshandlad stannar kvar. Varför inte söka upp kärnan av problemet? För någonting i samhället är väldigt fel när människor blir misshandlade till döds och det varje dag sker en ny våldtäkt. Ställ er frågan varför istället.

Vad jag vill komma fram till kanske inte är så tydligt.
Jag undrar varifrån dessa skuld tankar kommer ifrån? En själv, samhället? Eller är det sånt som man blivit inmatad med sedan barnsben?

Jag beundrar verkligen alla starka män och kvinnor som orkat anmäla, som vågat berätta och som på så sätt gjort så att andra fått upp ögonen på hur vanligt det är med misshandel och våldtäkter. Er styrka har gett andra drabbade ett enormt stöd. Det är inte er det är fel på - det är världen vi lever i.

Av Åsa Wikman 12 jul 2001 17:56