Jim Morrison och Narcissus

Rocklegenden samt sångaren i The Doors, Jim Morrison 1943-1971, följde en levnadsbana som överensstämmer förbluffande väl med mytens Narcissus. Det här gäller också för många andra rockstjärnor. Genom att undersöka vad kommentatorerna har sagt om den grekiska myten kan man både få en förståelse för Morrisons öde samt vår egen tidsanda som av många betecknas som narcissistisk.

Mytens Narcissus har av många kommentatorer förståtts som en negativ figur som drunknar i kärleken till sig själv, därav beteckningen "narcissism" som betyder ungefär sjuklig egenkärlek. Men jag vill belysa hur myten i själva verket handlar om att lämna en illusorisk barndomsvärld och att landa i verkligheten. Det här är en problematik som är mycket aktuell bland människor idag som ofta förblir "puer aeterni" - eviga ynglingar.

Narcissus tillhörde en slags lägre gudomligheter i den grekiska gudavärlden. Han var son till flodguden Cephisus och nymfen Liriope. Han var enastående bildskön och följdes ständigt av vackra nymfer som sökte vinna hans kärlek. I början deltog han i gudavärldens sorglösa liv och genomkorsade skogarna tillsammans med sina vänner i jaktlaget. Men han ledsnade alltmer på den rotlösa och sorglösa tillvaron. Han började ströva omkring ensam och försmådde nymfernas kärlek. Speciellt nymfen Eko var Narcissus ständige följeslagerska och hon försökte förgäves uppväcka hans åtrå. En dag kom Narcissus till en damm med klart vatten. När han böjde sig ned för att släcka törsten fick han syn på sin egen spegelbild. Därmed var han fast. Han försmäktade av längtan efter den undersköna ynglingen i dammens vatten som blickade tillbaks på honom. Narcissus tynade bort och förvandlades till en narciss, en blomma besläktad med den välkända påskliljan.

Det är egentligen överflödigt att påpeka överensstämmelsen med Morrison och hans öde. I likhet med Narcissus hade han utseendet för sig och båda huvudpersonerna hade mäktiga men ständigt frånvarande fäder. Den frånvarande eller negativa fadern är ett återkommande tema bland män som drabbats av ett rotlöshetssyndrom. När Morrison sågs promenera längs Sunset Boulevard hade han ständigt en grupp vackra nymfer efter sig. Han kunde inte undkomma dom, helt enkelt. Nymfen Eko motsvaras av Pamela Courson som ständigt gick ut och in i Morrisons liv. Han flydde till Paris, men inte heller där kunde han undkomma myten om sig själv. Han hade för avsikt att lämna rockstjärnebranschen och bli filmskapare, men istället föll han ned i ett depressivt tillstånd och dog drogberusad i badkaret motsvarande Narcissus damm på sitt hotellrum den 3:e juli 1971.

Morrison, som var bildad och hade ett betydande själsligt djup, uttryckte sin längtan efter att slutgiltigt landa i verkligheten. Han förklarade att han i sitt inre såg och upplevde mycket, men han längtade efter att komma fram till något konkret. Det här temat finns också i den grekiska myten. Narcissus lever ju ett sorglöst och chimäriskt liv, ungefär som vi alla har upplevt i barndomens tid. Men slutligen lyckas Narcissus med att lämna denna gudomliga drömvärld. Han förvandlas nämligen till en narciss som är någonting påtagligt och verkligt, om än anspråkslöst.

En modern människa i västvärlden kan ofta välja att, så att säga, leva som i en film. Men i längden är alternativet att bygga ett konkret liv ofta bättre, även om det innebär någonting ringa och anspråkslöst - något som kan liknas vid en narciss. Att äntligen bli "verklig" upplevs nämligen som befriande om man uteslutande har levat i myten om sig själv. Det här är naturligtvis ett återkommande problem för kändispersonligheter, men fenomenet ökar även bland vanligt folk, som exempelvis M-L von Franz hävdar i Puer Aeternus och Henry Malcolm understryker i Generation of Narcissus.

Man kan exemplifiera med en ung kvinna som har massor av planer för framtiden filmstjärna, t.ex., men som plötsligt blir med barn. Därmed tar hennes liv en annan vändning. Borta är de storstilade planerna. Borta är även det mytologiska livet som "nymf" i krogvärlden. Den unga kvinnan förlorar sin "gudomlighet" och får istället ägna sig åt blöjbyten, o.s.v.

Att friheten går förlorad samt att framtidsmöjligheterna kraftigt beskärs kan upplevas som en tragedi, och så upplever vi också myten om Narcissus.

Men någonting väsentligt har hänt. Även om moderskapet kan upplevas som någonting ringa och anspråkslöst så är det trots allt någonting verkligt och konkret. På så sätt rotar hon sig i livet, precis som narcissen binds till jorden via sina rötter. Det här är betydelsefullt för den personliga mognaden, en förutsättning för att man ska kunna bli en genuint lycklig människa.

Det är vanligt idag att människor känner en motvilja mot den grå verkligheten och istället vill leva ett slags ställföreträdande liv i glans och glamour. Men Morrison demonstrerade genom att genomleva Narcissusmyten att man i så fall måste räkna med att gå under. Undergången blir antingen konkret eller så blir det en symbolisk död då man pånyttföds i en anspråkslös men verklighetsförankrad skepnad. Rockguden Morrison förmedlar med sitt öde ett viktigt budskap till moderna människor. Han representerar den döende och pånyttfödde guden enligt ryktet är han fortfarande vid liv som visar på väsentliga sanningar om livet.

Bibliografi:
Marie-Louise von Franz, Puer Aeternus 2000.
Nathan Schwartz-Salant, Narcissism and Character Transformation 1982.
Henry Malcolm, Generation of Narcissus 1971.
Christopher Lasch, Det Minimala Jaget 1984.

Av Mats Winther 11 jul 2001 12:15