En gravid mage - del 1

Kyrktornet belystes bakifrån av solnedgången. Det blev som en teaterscen, eller snarare som en torgtavla, kitsch. Några moln hade gått vilse i den blåa himlen och en röd rak linje vid horisonten signalerade att det skulle bli kallt.

En svag aning av kylan kändes redan. Kallt och stilla. Träden framför huset var nakna, berövade från sina löv. Några fåglar satte sig på trädet och snön föll långsamt lekande till marken.

Kyla, stillhet och tysthet.

Marcel tittade länge på kyrktornet och dess klocka. Snart skulle klockorna slå igen. Klockan var två. Tittade runt i köket som en sista genomgång, allt skulle kontrolleras, inget fick lämnas åt slumpen.

Allting var på plats. Dukat bord för två personer med brutna servetter. Ljusstakar med svarta ljus i, som balanserades bra av röda ljusmanschetter och den färgglada dukningen. Spänning och förväntan fanns i luften.

Han stod i köket och tittade ut över vinterlandskapet genom fönstret. Gången ringlade sig fram till husingången. Långt borta dök någon upp, någon som vaggade med bestämda steg i riktning mot huset.

Marcel vände sig mot Lecter: "Det var en av mina svåraste dagar. Jag känner fortfarande att min kropp reagerar starkt."

Jag kände att min kropp blev spänd, andades snabbare och mina ben blev ostadigare. Mina öronsnibbar blev varma och värmen täckte mina öron och spred sig vidare i kroppen.

Smilgropen jag hade i mungipan blev långsamt större och det kom säkert fram ett leende. Jag kände att benen ville springa. Jag ville springa ut och dansa av glädje när jag såg tydligt att min äldsta dotter Lena var på väg till mig.

Hon vinkade tydligt och med stora gester. Hon stannade upp och visade med sitt kroppsspråk att hon hade svårt att gå. Hon hade stor mage: hon var i åttonde månaden. Hon såg mig i fönstret och vaggade sig extra mycket tills jag skrattade högt åt henne.

Under tiden som hon närmade sig huset spelades många episoder upp på min näthinna. Lena hade alltid stora humörsvängningar, men för det mesta var hon glad och mycket hjälpsam. Rädd för att bli förälskad, dumpade hon hellre killar som trånade efter henne, än att visade hur mycket hon älskade dem.

Jag lyckades aldrig komma nära henne tyckte jag, men jag slutade aldrig att älska henne. Jag tror att Lena påverkades mycket av skilsmässan och hon kunde aldrig acceptera att jag lämnade dem.

När Lena kom in genom dörren till sin fars lägenhet möttes hon av en svag doft av nybakat bröd och vitlöksdoft från potatisgratängen. Hon var mycket förälskad i att ha vitlök i maträtter och åt ättiksgurka till allt.

Hon andades tungt när hon tog av sig kappan, satte sig på stolen och skulle ta av sig sina skor. Jag avbröt henne: "Nej, låt mig göra det, jag vill ta av dina skor, tryck inte ihop bebisen som sparkar i din mage", skojade jag till.

"Pappsen, jag kan själv", sa hon med bestämd röst som när hon var liten och skulle göra allt själv. "Okej", sa hon efter en kort stund, "men det får absolut inte bli en vana."

Det hade varit spänt mellan mig och Lena i åtta månader, lika länge som bebisen hade varit ett faktum. Lena hade ringt och berättat den fantastiska nyheten att hon var med barn.

Hon och hennes kille Peter hade försökt att få barn i ett års tid och till slut... Glädjen var stor när Peter och Lena träffades, och Lena blev helt förändrad: Den glädjen spred hon omkring sig, och hon pratade med alla och öppnade sig för mig. Hon berättade nyheten för mig samma dag som de träffades.

Jag tyckte mycket om Peter. Han var som en svärmorsdröm, en trevlig kille, ambitiös, sportig och hade burit Lena i sina händer hela tiden. Han var som en riktig nallebjörn.

Lena längtade efter barn och många gånger utmynnade deras pratstunder i gräl om barnet och längtan efter det. Så lyckan var stor för dem när beskedet kom att Lena var med barn. Peter ringde hela sin släkt, kompisar bjöd honom på barrunda. Det var livat.

Då kom vändpunkten som gjorde att jag fortfarande är mycket oförstående över min dotter. Hon gjorde slut! Utan att ge några förklaringar till Peter. När hon blev med barn! Hon sa att det var slut! Ville inte träffa Peter längre.

"Jag vill vara ensam", sa hon till Peter. Jag var ilsken och med all makt försökte jag övertyga Lena att ändra sitt beslut, men utan framsteg. Varför ville hon vara ensam, just nu? Många frågor brottades i mitt huvud när min dotter öppnade dörren till hallen och jag kramade om henne. Kramade om henne länge.

"Nu räcker det, pappsen", sa Lena med nästan okänslig röst, men jag vet att det bara var ett sätt för Lena att inte fångas av sina egna känslor, att "inte vara blödig" som hon brukade säga.

"Är det inte tillåtet att krama om sin dotter, min gravida dotter! Jag måste krama om er dubbelt så länge för att ni är två. Vänta bara tills busungen har kommit fram, då kommer jag inte att krama om dig mer", sa jag, men det skulle vara omöjligt för mig att låta bli.

Jag längtade efter barnbarnet. Mitt första barnbarn. Jag var försiktig med att ställa frågor om Peter, hennes kille. En felställd fråga kunde orsaka vad som helst. Lena dominerade mig totalt, och jag lät henne dominera mig.

Med stora skratt vaggade sig Lena fram till köket och till det dukade bordet. Hon hade sin bestämda plats fast hon inte bodde hos mig. Lena skojade och njöt av sin egen graviditet, hennes längtan att få barn var uppfylld.

Nu kändes bara glädje, förväntan, spänning och vaggande. Men förstås svårt att gå, sova, irritation brukar hon tillägga med skratt mot slutet av meningen.

Jag kände mig mycket osäker över hur jag skulle framföra händelsen med David till Lena, trots att David och hon hade haft en bra men ytlig relation, så accepterade hon att David och jag levde tillsammans. Davids spontanitet, glädje och överraskningsförmåga lockade båda barnen till oss. De ville komma till oss på middag oftare än tidigare.

Jag visste att David inte heller gillade att Lena gjorde slut med Peter, men på något sätt var David lite mer förstående än jag. Så lite spänning kände jag från Lena. Skulle hon avslöja någonting om förhållandet till Peter, eller skulle hon förbli lika stängd som hon hade varit de senaste månaderna?

Av Marcel Aronberg 11 jul 2001 12:32