Nazism

Hur som helst är båda två alternativen farliga. Ju mer de är utanför samhället bildas ännu mer hat. Det är känslan av utanförskap som gör att de faller för en så kallad "fram-gångsfilosofi" där alla starka överlever, som nazism. De som blivit utanför samhället kan lätt bli högerextremister och möjligen anarkister och vänsterextremister i vissa fall, det såg vi till exempel i Göteborg.

Varifrån kommer detta hat? Under trettiotalet i Tyskland såg nazisterna till exempel hur judarna lyckades i samhället, och blev framgångsrika läkare och advokater. De hade pengar, intressen i samhället. Då dök avundsjukan upp. Och Hitler hade en ide. Den idéen gick ut på förintelse: ingen jude skulle få en chans att bli framgångsrik. Men jag personligen tycker att, Hitler var dum.

Han kunde mycket väl samarbetat med dom istället och fått deras värdefulla kunskap. Jag tror inte att judarna skulle sagt nej till att delge deras kunskap. Men Hitler valde att avrätta så många judar som möjligt. Och dessutom de som inte såg nordiska ut, det vill säga "ariska" ut, så fick han/hon inget värde som ren ras.

Handikappade i Tyskland blev tillfångatagna och kom aldrig tillbaka. Döva gick längs vägarna och blev skjutna bakifrån när dom inte hörde SS-soldaternas rop. Blinda gick till vänster i kön till arbetslägret. Åt vänster fanns lastbilar och hus som hela tiden pyrde ut rök, som luktade lite konstigt. Lastbilarna körde ut människorna till platser där massavrättningar via gevärskjutning hölls.

I köerna var familjer med barn tillsammans tills SS-killarna valde sida. Fruarna med barn gick åt vänster eftersom de inte kunde arbeta, för de hade barn att sköta. Judar hade som sagt inget värde, så ett nyfött judebarn sket dom i.

Jag var på temadag på Virginska skolan, där en av de överlevande judarna, Ferenc Gödner, föreläste. Han berättade bland annat att han sett mamman och sin syster gå mot döden, medan han gick åt höger med sin kompis, vänster-backen i fotboll. Han hängdes senare offentligt i lägret för att han inte följde reglerna.

Ferenc råkade komma i "dödsrummet" där alla låg till döds. De som var svagast flyttades dit och fick svälta och sova i trånga britsar. Ingen fick komma ut överlevande. Men så träffade han en läkare som jobbade där. Han hade varit Gödners pappas kurskamrat, och undrade hur i hela världen han kommit in, och så fixade han honom ut från rummet. Han överlevde än en gång.

Ferenc åkte tåg med 85 personer i, och en hink som alla fick uträtta sina behov i. Det stank. De fick åka tåg i flera dagar. Han pratade med sin kompis, som klagade på att han inget orkade. Han var så trött sa han, och Ferenc försökte hålla honom vid liv, sen somnade han själv. När han vaknade såg han sin kompis glo på honom, grågrön i ansiktet med öppen mun. Ferenc försökte prata, få liv i honom, men det var för sent. Hans kompis var stelfrusen, död. Till vilken nytta?

Men Ferenc, nu 73 år gammal, han är en liten men urstark man som överlevt något som vi får inte förneka: fånglägren med förintelse som mål. Tänk om judarna hade gjort så mot negrer? Eller negrer mot blonda svenskar? Det går inte. Ett lag kan inte klara sig utan en bra vänsterback som är jude, inte heller en forward som är arisk. Ett folk som drar åt samma håll, men har olika åsikter men har respekt för varandra, det är ett fungerande samhälle.

Är man duktig på nicka, så ska man få vara det. Är man duktig på att göra skruvade bollar in i mål så kan man göra det. Alla är olika, annars hade alla varit vänsterbackar. Ett lag med bara backar vinner inga matcher.

nedskrivet hösten 2000, efter Ferenc Gödners föreläsning

Av Tomas Lagergren 03 jul 2001 11:00