Klockrent

Ordet telefon är en sammansättning av orden tele och phone som är ett grekiskt ord för röst. 1877 byggdes de första privata telefonförbindelserna i Stockholm och redan 1885 fanns det 5 000 telefoner i Stockholm. Det första bolaget som fick tillstånd att anlägga ett telefonnät i Stockholm var Stockholm Bell Telefon AB som var ett dotterbolag till det amerikanska International Bell Telephone Company.

I början av nittiotalet gjorde dag-TV intrång i våra vardagsrum och de kanaler som inte sände "riktiga" TV-program försökte locka tittarna med olika slags spel. De spelen gick ut på att ringa ett 0718-nummer för att sedan spela poker, Black Jack eller något annat intelligensbefriat spel. Det kostade dock en rejäl slant att ringa dessa samtal, minutavgiften låg mellan 4,75 och 12 kronor i minuten. 1992 fick min barndomskamrat sitt första barn. Hans flickvän och tillika sambo blev följaktligen mammaledig. Mammaledigheten är underbar, men också ensam och när hon kände sig extremt ensam ringde hon redan nämnda 0718-nummer. Efter en månads ringande kom telefonräkningen och det var ingen uppmuntrade läsning. Räkningen hade det nätta beloppet av 18 723 svenska kronor. Telefonabonnemanget stod på min barndomskamrat. Flickvännen var en tidig Yvonne Ruwaida - hon gillade inte räkningar och löste det problemet genom att kasta dessa. Följden blev att min vän hamnade i kronofogdens register. När kronofogden hade satt honom i personlig konkurs gick förhållandet inte att rädda. De skilde sig. Telefonen kan således både hjälpa och stjälpa.

Som alla vet har det hänt en del på telefonfronten sen mitten av 1800-talet. Mobiltelefonen har gjort intrång i näst intill var mans liv och är numera lika oumbärlig som kläder på kroppen. Man känner sig naken utan mobiltelefon. Nästan varje dag åker jag "fyran" från Fridhemsplan till Södra Station och just den här bussen är mobiltelefonens Mekka. Ringsignalerna är allt från "Bamse" till "Helan går.", men oavsett vilken signal man har inprogrammerad tar alla upp telefonen när det ringer. Fördelarna med mobiltelefoni är att man kan göra mer än bara ringa och svara. Skicka textmeddelanden, SMS som man säger om man är insatt, och komma ut på nätet är bara ett urval av tjänster som mobiltelefonerna tillhandahåller. SMS har blivit ett rent nöje, så rent att Aftonbladet i en artikel berättar för oss konsumenter hur man kan göra SMS skickandet roligare och dyrare. Inte visste jag att det var så jävla kul att skicka SMS att man var tvungen att skriva om det i Sveriges största kvällstidning.

Hälsningsfrasen är annorlunda om man jämför mobiltelefon- och hemtelefonsamtal. Mobiltelefonsamtal börjar nästan alltid "Ja tjena det är Bosse, var är du"? Vi har slutat fråga hur den andra mår, om allt är bra eller om det har hänt något kul. Det är ju sådana frågor vi ställer när man pratar i hemtelefon. Vissa samtal kan betecknas som en aning onödiga. Det är inte nödvändigt att ringa hem från affären och fråga: "Röd eller grön mjölk, älskling?"
Eller ringa varandra i krogkön:
"Vart är ni?"
"Snart inne, och ni?"
"Längst bak".
"OK, då ses vi inne"
Varför? Kan någon svara på varför man ringer till varandra i krogkön?

Nödvändiga samtal finns det också. När man sitter fast i tunnelbanan eller pendeltåget kan det vara bra att kunna ringa dagis/skola och meddela att man blir sen. Och med Connex och Citypendeln som kollektivtrafiks ansvariga behövs telefonen mer än en gång per dygn.

Telefonerna blir mindre och mindre och bättre och bättre enligt tillverkarna snart hittar man väl inte mobilen när det ringer, "Jag vet att jag la den i jackan, var är den". De är nästan så små att det finns risk att man tappar dem i snapsglaset på midsommar eller griljerar den tillsammans med skinkan i juletid.

Hur som helst ska Graham Alexander Bell vara oerhört stolt över sin briljanta uppfinning och vi andra ska enbart vara tacksamma över att telefonen finns. Hur skulle vi annars hålla kontakten med nära och kära? Röksignaler, Morse eller varför inte skrika? Det skulle förmodligen uppstå en och annan skogsbrand, Morse-alfabetet kan jag inte och min röst vill jag spara för att prata med mina nära och kära - öga mot öga eller öra mot lur.

Nu måste jag snart sluta för jag väntar telefonsamtal, på hemtelefon. Hur gör man om det ringer på både mobilen och hemtelefonen samtidigt? Och varför i hela fridens namn heter det cellularphone på engelska? Jag trodde mobil var ett engelskt ord. Om det är någon som har svaret på frågorna ring gärna eller varför inte skicka ett SMS.

Av Anders Enström 01 jul 2001 14:38