Två blåmesungar lämnade boet

Satt vid min dator på jobbet och kände huvudvärken och ledan komma krypande. Jag måste ta en paus, tänkte jag och vände mig om och tittade ut på det regnvåta taket. Blåmesen flög fortfarande fram och tillbaka i skytteltrafik med mat till sina ungar under stuprännan. Plötsligt stannade den på takkanten och väntade. Efter någon minut kom först en gulblå dunboll utvinglande och så en till. Deras vingar bar men balansen saknades så de buklandade på plåttaket. Vad är det som gör att en mindre variant av något redan litet som en blåmes är sötare? Är mygglarver sötare än myggor? Och hur är det med blåvalsungar?

Dunbollarna hoppade runt lite försiktigt på taket men vågade inte flyga därifrån. Vad idyllisk naturen kan vara, tänkte jag. Exakt två sekunder efter min tankte dök något svartvitt stort ner mot taket. Det var en hungrig skata. De gulblåa liven flaxade för allt vad vingarna höll för och vipps var de i luften på väg mot en björk i närheten med den hungriga skatan efter. Blåmesmamman dök upp för att skydda sina ungar men hade inte mycket att sätta emot skatan. Alla fyra försvann i ett tumult in i skogsdungen och sedan dess har jag inte sett någon av blåmesarna. Överlevde de? Blev skatan mätt? Naturen kändes inte så idyllisk längre.

Av Andy Es 22 jun 2001 12:46