Alla är överens om att kvinnor tjänar mindre än män i Sverige. Det är bara att kolla statistiken. Alltså ojämlikhet mellan könen existerar. Punkt! Varför ägnar då alla feminister i debatten all sin energi åt att med bitterhet och ilska skriva omvärlden på näsan att problemet finns? Varför inte istället komma med konstruktiva förslag på vad som kan göras och peppa sina gelikar med exempel där ojämlikheten har minskat? Det är ju trots allt så att Sverige gradvis blir mer jämlikt. Trenden pekar åt rätt håll, liksom.
Senast nu kan vi läsa när Charlotte Wallin i artikeln "Därför ska vi bunta ihop män!" här på Sourze visserligen välformulerat men ändå okonstruktivt formulerar problemet för femtioelfte gången. Det finns inte ett enda exempel i texten på vad som kan göras eller några lösningar på problemet. Istället målas hela världen i svart-vitt där alla kvinnor står vid spisen eller i tvättstugan och alla män gör oförtjänt enkla kometkarriärer.
Den beskrivna bilden har drag av gammalt 50-tal. Så ser inte Sverige ut idag, i alla fall inte för yngre generationer. Män diskar, män tvättar, män hämtar på dagis. Kvinnor får chefsjobb jag har två kvinnliga chefer idag, kvinnor utbildar sig tjejer har högre medelbetyg än killar i skolan etc etc. Det är en bit kvar innan jämställdheten mellan könen är total men som sagt det går åt rätt håll. Tänk på det.
Av Andy Es 22 jun 2001 10:37 |