Kladdig kaka med tidningstopping

Flickan sitter och knappar på sin dator när pojken ropar inifrån huset för säkert sjätte gången. Hon sparar dokumentet på en lila diskett märkt "Dagbok - privat" och reser sig för att gå in i stugan. När hon kommer in i köket, står pojken beredd vid den gamla eldstaden och visar stolt upp en aningen bränd kladdkaka.

- Vad var det jag sa? säger han lite kaxigt och ser roat på flickan som nu granskar kakan på nära håll.
- Ja, visst har du bakat en kaka, men nu är frågan om den är ätbar, säger hon och petar tveksamt på kakans kant. Pojken rycker åt sig receptboken och jagar henne med den i högsta hugg runt den runda träbordet i det hemtrevliga lilla bondköket.
- Du får smaka först! skriker flickan skrattande. Och glöm inte att man måste äta upp hela biten man tagit!

Pojken får fatt i hennes tröja, och drar henne mot kakan.
- Neeej! skriker flickan med låtsad skräck i rösten. Sen tillägger hon: Du vill väl inte att jag ska ta första tuggan av din underbara kaka..?
Han släpper taget om hennes tröja och ser funderande ut.
- Nej. Du har nog rätt...
Han börjar skära den första biten, som han snabbt slänger in i munnen medan han säger:
- Den är god! Mmmm...
Flickan tittar bort för att dölja sitt leende när han börjar spotta ut kakan i soppåsen.
- Vad är det här?! Flickan kan inte hålla sig längre, utan skrattar hejdlöst åt pojken. Han ser på henne med beskyllande blick.
- Vad har du gjort med kakan?!

Hon har lugnat ner sig lite nu, och lyfter frågande på höger ögonbryn.
- Jag?
Pojken suckar dramatiskt för att visa att det är självklart att det är henne han menar. Så lyfter han på kokboken igen, som hot att börja jaga henne ännu en gång. Flickan backar bakåt och håller upp händerna framför sig som skydd.
- Okej, okej! Jag ska berätta! Hon drar ut en stol till honom och säger gravallvarligt:
- Du bör nog sitta ner.

Han sätter sig motvilligt och vänder huvudet mot henne, som står snett bakom honom. Hon tar sats för att säga något, men börjar skratta varje gång hon ska berätta det. Efter ett antal skrattanfall från flickan och några retfulla slag i magen från pojken, säger hon:
- Jag bytte sockret mot salt... Och brister ut i ett enormt skrattanfall.

Pojken börjar också skratta, och griper tag runt hennes midja.
- Då är du skyldig mej en jävligt god kaka! säger han och kramar om henne. Men så börjar han kittla henne, och hon försöker dra sig ur hans grepp. Han flinar bara och fortsätter kittla henne på ryggen. Hon slår mot honom och skriker nästan hysteriskt:
- Sluta! Du vet att jag inte står ut när folk kittlas!

Han slutar, men puttar istället iväg henne mot ugnen.
- Vad..? säger hon och ser på honom helt oförstående.
- Ja? säger han småleende. Om du ska hinna baka en ny kaka till mig, bör du nog sätta på sätta på spisen illa kvickt. Du vet hur lång tid det tar för den att bli varm...

På kvällen svimmar pojken när han lutar sig mot hennes axel framför brasan i öppna spisen. Flickan tror bara att han sover, så hon låter honom sova ett tag. Men när han inte rört sig på ungefär en kvart, blir hon orolig och försöker väcka honom. När han inte vaknar, ringer hon till grannen ett par kilometer bort. Hon vet att den gamle mannen varit läkare en gång i tiden.

När han anländer, har pojkens tillstånd förvärrats; han är nu medvetslös. Grannen börjar ställa frågor till flickan, har de eventuellt druckit eller ätit något olämpligt? Även fast flickans svar blir nej, ringer doktorn 112 "för att vara på den säkra sidan" som han säger. Pojken tas in på sjukhuset, och de låter honom stanna kvar över natten.

Flickan får vänta i stugan, för hennes föräldrar kommer hem följande morgon. Hon försöker sova för att slippa tänka på pojken, men när hon vaknat ett otal gånger av att hon gråter bestämmer hon sig för att ögna igenom tidningar, som hon brukade göra när hon var liten. Mamma och pappa gjorde alltid så under frukosten, och hon tyckte att det såg så vuxet ut. Hon radar upp tidningarna från de senaste dagarna framför sig, och börjar bläddra i dem.

Först tittar hon bara lite förstrött på varje sida, men snart har varje spalt hela hennes uppmärksamhet. Hon inser hur mycket som händer i världen medan man lever sitt liv på sin plats i sin vardag, hela livet ut. Detta leder till att hon lovar sig själv att alltid läsa om hur resten av världen har det innan hon går till skolan och klagar på antalet läxor.

Hon läser noga igenom varje tidning, men plötsligt ser hon en liten lokal artikel från i förrgår som får hennes hjärta att stanna till. Hon stirrar på stycket i vad som tycks vara en evighet, tills hon beslutsamt går fram till soppåsen där kakan ligger. Hon tar upp den, och äter hela kakan glupskt.

Följande morgon går solen obemärkt upp bakom syrénbersån där flickan suttit mindre än två dagar tidigare. Strålarna letar sig fram till stugan, som inte verkar se ljust ut ens i klart solsken. Det är som om solen skiner utan att glöda, som om det är en blandning mellan natt och dag. En blandning av sol och måne, en blandning av liv och död.

Flickans föräldrar kommer hem till ett tyst hus. På köksbordet ligger endast ett tidningsutklipp från Dagens Nyheter och en lila diskett. De börjar med att läsa artikeln för att se om den kan berätta var flickan och pojken håller till.

- Lanthandel på Ladholmen säljer förgiftat salt. Experterna råder alla som ätit det minsta lilla av saltet att åka till närmsta sjukhus för magpumpning. Vid överdriven konsumtion blir tillståndet snabbt livshotande.

Av Camilla Holst 21 jun 2001 13:28