Det är sent, sent på festivalens sista dag. Sista stora akten på Hultsfredsfestivalen. Tre dagars, ja för vissa fler, dagars hårt festivalliv börjar sätta sina spår på besökarna. Men än återstår alltså en sista kraft-ansträngning: The Hives, landets bästa live-band, kritikerna eniga, borde vara rätt personer för denna uppgift. En bekant säger till mig precis innan spelningen börjar att man inte kan bli besviken på The Hives. Det blir vi inte i natt heller.
På den stora scenen lyser dekoren: THE HIVES. Det regnar lätt när bandmedlemmarna intar sina positioner. Sångare "Howlin´ Pelle" är vädrets makter till trots på ett alldeles lysande humör. Han passar inledningsvis på att tacka alla förbanden!. Otroligt kaxigt men med glimten i ögat. Det är lika underhållande att höra på mellansnacket som att avnjuta de karaktäristiska Hives-riffen som pumpas ut i den fuktiga Hultsfredsnatten.
Alla bandmedlemmar är precis så överfyllda av energi som man kan begära. Bäst av de tretton låtarna som vi bjuds på är "Hate To Say I Told You So" och ösiga "Die, All Right!" som även den får hela marken att gunga framför Pampas-scenen.
Man uppnår dock inte samma tryck som på en liten klubbspelning, det vill säga så som vi är vana att se The Hives. Dessutom är det förvånansvärt låg volym. Efter halva konserten ombeds ljudteknikerna att höja upp instrumenten och genast känns det lite tätare och tyngre. Men Fagersta-rockarnas storhet ligger, oavsett hur högt eller lågt man spelar, i självsäkerheten och att alla fem i bandet deltar till 110 procent.
Denna kväll gör bandet sin första spelning på en riktigt stor scen. "Äntligen en scen stor nog för vårt ego" menar sångaren och han har rätt. The Hives löser uppgiften galant.
Av Theodor Holmer 18 jun 2001 12:07 |
Författare:
Theodor Holmer
Publicerad: 18 jun 2001 12:07
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå