DUB SWEDEN - när dub känns som skönast

Utan att egentligen veta vad jag förväntar mig trängs jag genom den tätstående publiken för att nå fram till demoscenen, Hultsfredsfestivalen. Dubens sköna puls har redan intagit väggar och hjärtan och att stå stilla är inte att tänka på. Trängseln är talande; man behöver inte vara någon expert på dub för att förstå att det här är bra. Och ryckas med. Halvt ofrivilligt börjar benen gunga och huvet åker fram och tillbaka.

I publiken finner du den sköna softartjejen, rastafari-mannen med dreadsen, den inbitne dub & housesnubben, eller bara folk som lockats in i tältet av glädjen och energin mellan artist och publik. Och nog är det glädje som regerar alltid; på scen sjunger den vackra sångerskan med klockrent klar röst, resten är grabbar och de lirar blåsinstrument, skivspelare och farfisaorgel, samtidigt som rytmboxen och ekot sätter basen i musiken. De ler hela tiden.

Tillsammans med publiken blir jag förälskad i de sju glada musikanterna som skapar sånt liv i det lilla tältet. Det här är det andra riktiga mötet jag gör med dubens värld, men jag stiftar gärna ytterligare bekanskap. Moder jords massiva är ett annat dubband som jag redan fastnat för och nu känns det som att jag har en hel värld av outforskad musikmark att vandra genom. En resa jag gärna gör. Dub är bra grejer helt enkelt.

Av Lina-Maria Larsson 16 jun 2001 14:54